Emma Karolina S

Jag kom pa mig sjalv imorse, att klockan var 12 och att jag aldrig riktigt sovit pa det satt jag sover har förut. I vanliga fall vaknar jag senast 10, hur sent jag an gick i sang.

För det mesta har sa vaknar jag runt 9 för att sedan bara somna om, med min nasa tryckt mot Cihans axel eller hals, ibland aven med kinden i hans hand. Det ar da jag inser det, som ett brev pa posten varje gang inser jag att det inte kants pa det viset sedan jag satt pa Anemones rygg. Som om jag hittat hem, hittat min plats dar jag ska vara.

Ibland stiger jag upp, klar mig i mjukisklader och gar pa toa (min egen till och med, höhö) men det slutar alltid med att jag inte kan motsta att bara lagga mig dar igen. '' För en liten stund bara'' Det slutar ofta med att jag pa ett eller annat satt vacker Cihan, och först da kan jag riktigt ta mig upp och vakna.

Idag vaknade vi upp till sol, plus strömarvbrott. Efter frukost eller kanske lunch (?) sa gick vi ut, pratade en massa om vad som komma skall och jag ar faktist lite rosig pa kinderna, det lar val försvinna ikvall men iaf! Aven Mert fick komma ut och han lekte pa som en dare.

Nej, snart ar det mat!