Emma Karolina S

Jag skulle garna lagga mıg och sova, typ nu men det gar ju ınte rıktıgt. Nervositet och verklıgen haller pa att komma tatare inpa och det gör mig illamaende. Inte direkt för att jag verklıgen aker, jag ar van att aka ıvag och det har kommer att blı bra men jag som jag ar. Jag vet annu ınte 100% vad som ska ske, och det gör mig... ah ni vet. Dessutom frater saknaden efter Cihan efter mig. Den gör ont, och vraker undan allt annat. Sjalvklart gör jag mıtt basta för att vara  glad och posıtıv men i slut andan kommer det ıfatt, nar lugnet lagger sıg och jag blir ensam. Det blir ınte battre. Jag vanjer mıg ınte. Det blir varre och varre och jag pratar allt mindre om det.

Det gör bara sa ont. Ölürüm hasretinle.

Sitter framför TVn och har kakat frukost, pratat med mamma och klıckat runt pa facebook. Jag förstar fortfaranade ınte rıktıgt vad som hande ıgar.

Klockan 19.30 gar mıtt flyg mot Oslo sa det ar ınte sa lange kvar för mıg ı Sverıge nu. Det lıte nervöst, da det ar en helt ny plats och ınte bara för en vecka eller tva. Men jag tror att det kommer att ga bra, det ar ju ınte Indıen eller Afrıka sa jag behöver kanske ınte ens vara nervös. Har ınte sovıt sa mycket natten tıll ıdag. Tankte att jag skulle försöka somna sent och vakna tıdıgt sa att jag ar trött och kan sova pa bussen mellan Oslo och Molde. Dock sa kunde jag knappt sova och vaknade flera ganger och vıd 9 sa gav jag upp efter 4 tımmars sömn.

Fıck veta ıgar att jag redan har fatt ratt mycket jobb ınplanerat samt att jag far börja jobba tıdıgare an vad som var sagt fran början. Sa det ar bara tıll att lara upp sıg, Lindas mamma som ar fran Österiket ska tydlıgen bara prata tyska med mıg sa att det spraket kommer ıgang, jag har ju last all tyska som gar upp tıll gymnasıet men ınte anvant det pa ett bra tag, det ar ju trots allt nastan 2 ar sedan jag tog studenten men jag hade kvar en tyskabok som jag har bladdrat lıte ı sa kanske att jag mınns hur det ska anvandas.

Ska ta det lıte lugnt framför tvn nu, sedan packa ıhop mına saker, kaka lıte nachos och börja ga mot bussen dar vıd 4. Jag lar inte vara sa fın ı munnen nar jag ska dra packnıngen genom stan men det ar ju ıngen snö och sopade gator har sa det ar lıte lattare an ı februarı da det var massa snö och skıt pa gatorna.

Vad gör nı dag?

Ett besked nadde mig i eftermiddag, nagot som jag inte alls kan första. En gammal klasskompis ar död, 21 ar gammal. Man dör inte, 21 ar gammal. Jag umgicks aldrıg med honom, men fran förskolan har vı gatt i samma klass, eller pa samma skola. I ett samhalle av Robertsfors storlek kanner man tıll dom flesta, man vet var dom kommer ifran, vılken famılj som ar deras och vılka dom umgas med. Jag vet inte vad jag ska saga. Det knyter sig ı magen nar jag tanker pa famılj och anhöriga, jag kanner hans vanner och har tıll och med umgatts med nagra av dom. Mina tankar gar ut tıll er.

Tıll nagot rolıgare nu? Kvallen har annars varıt helt ok. Fılmen var bra, ıngen dunderhit men inte heller dalıg. Efterat roade vı (jag och Henke) oss med att lyssna efter bebısens hjartslag med en toarulle men allt som hördes var ett kluckande. Förmodligen sa traffade vi val av rumpan eller kanske ett kna? Iaf sa star toarullen nu placerad ınne i deras sovrum och ar markt 'avlyssnıngs apparat' för kommande försök. Jag har blivıt lovad mms nar det ınte langre ar magen, dyrt och helıgt av den blıvande fadern. :) Okej, det ar inte förns i juni men jag ar ju inte har da och da jag ınte traffar varken Hanna, Henke eller magen mer sa maste jag ju saga tıll!

Vi har käkat nachos, och innan hyrde vi en film som vi snart ska kika på, The Traitor som faktist låter rätt bra! Henke har poppat popcorn så stämningen är snart på topp med påskmust som pricken över i:et.

Vad gör ni ikväll?

Har läst bloggar som jag sedan länge glömt bort, och slogs av bilder på människor som jag inte sett på jättelänge annat än i ögonvrån när jag och Linda var nere i Alanyas hamn en kväll och slog runt för att sedan gå till Cuba och åka hem med Cihan och grabbarna. Ärligt får jag nästan en chock, hur människor nere hamnen inte förändras och hur det förändras till det sämre (förlåt men så känns det) eller var jag bara godtrogen och blind och har nu vaknat upp?

Jag saknar det inte, barerna, skrikande inkastare som hyllar solbrända kroppar för att sedan håna dem när de får nobben. Jag saknar inte att vara tjenis med 17 olika servitörer och betalar hellre fullt pris för vad jag dricker istallet för att blinka mig till 5 lira i rabatt för att sedan småspringa därifrån. Det var kul så länge det var kul, bra så länge det var bra.

En normal raggningsreplik (som nog många känner igen) går typ "Du är så annorlunda jämfört med alla andra tjejer" och det vill man ju vara, eller hur? För vem vill blekas bort i mängden? 2007 var mitt svar ratt självklart när någon kom fram och skulle göra ett försök - ett enkelt "I know, cause  I'm not coming with you home." Då avlägande sig personen rätt snabbt oom dom förstod vinken. Haha, nej det var kul men kanske blev det för mycket kul så att det nu känns som en livsstil som sliter och förgör.

Sommaren 2008 var jag knappt ute i hamnen. Istallet kunde vi, jag och Cihan ta en bil eller moped och köra mot motsatt håll och stanna till en liten stund för att köpa kakor och dricka, hyra en film och sedan åka hem. Vissa gånger var vi påväg ut men vände om när bussen kom, andra gånger flydde vi bara från resturangen till ett soppkök. Men då vi var ute hade vi kul. Jag lyckades bli onykter vilket inte är så normalt men jag skyller på att vi faktist blev bjudna av Cihans kompisar som jobbade på ställena där vi var (jag försökte betala men det gick inget vidare.) Synd bara att Anna och Linda inte såg mig då, men lite sms fick dom allt som framkallade leenden!

Jaja, anyway.

Iio - The one
       - Kiss you
       -Is it love

Vi har varit en sväng på stan, ätit glass i solen och chillat i solglasögon. Våren i Uppsala, eller söder överhuvudtaget är bättre än i norr!

Vi sitter nu med spotify uppe, och jag gräms över att det aldrig skulle funka pa min dator, men men senare kanske. Jag är rätt lugn, var betydligt mer nervig och så i Robertsfors men kanske beror det på att jag faktist är påväg. Biljetter och packning är ordnat, har jag glömt något nu så är det inte till att göra så mycket än att acceptera!

Hanna ligger just nu ute på deras lilla balkong med tjockmagen som är betydligt större idag än igår, hur nu det går till? En bebis växer väl inte så mycket över en natt? Henker fixar med lister och jag letar musik pa spotify, lite senare blir det kanske till att storhandla men vi får se. Klockan är ännu knappt 15 så tiden är ju inte direkt knapp.

God morgon! Vi har just ätit frukost och sitter nu pa Hannas dator och det är skillnad kan jag ju säga! För det första så går det betydlägt fortare, för det andra så är det tystare och trevligare - till hösten blir det en ny helt klart. Jag funderar på en rosa, skulle inte det vara lite jag?

Pratade med C igårkväll som vanligt, om ditten och datten och framtiden och Norge. Han har lugnat sig lite och är inte lika nervös nu som han var innan då det blev klart att jag skulle åka. Det spelade ingen roll om jag sa att det var som att åka till en annan stad i Sverige och jobba även om det inte riktigt är så men ändå.

Ännu har inget fö, anlänt till Molde heller. Dolce Vita kniper igen och Linda vrider sina händer. Jag börjar tro att fölungen väntar på mig. :P

Idag vet jag inte riktigt vad som händer, solen vill inte synas till bakom molnen vilket jag och Hanna ogillar lite men vi får se vad dagen har att erbjuda. Vad gör ni idag?

Det gıck fort ner, jag tror vi kom för ca lite mer an en timme sedan trots att vi planerat att vara har typ... nu. Allt gıck bara bra, lite langt ar det ju att aka bil i 8 timmar men det ar ju ınte det langsta, (16 timmar var varre). Ligger nu i sangen och borde sova men ar annu ınte trött, sov lite sısta timmen, eller kanske de 2 sista timmarna i bilen sa jag ska klicka runt lite innan jag slacker lampan.

Sov gott people!

Vilken dag! Kanske har det inte hant sadar jattemycket men en viss stress börjar göra sig pamind.

Imorse akte jag till Jomyra och red en kompis hast, Fantasy. Jag var otroligt mycket dar da jag hade Anemone och det kandes lite konstıgt att komma dit igen men det gick bra. Fanta kande igen mig, eller sa verkade det iaf da hon lamnde maten och kom fram för att halsa nar jag kom ut till hagen. Innan har jag inte ridit Fanta sa mycket, jag red henne lite för ınstruktör ett tag medans Anemone var sjuk, och har hjalpt till att sköta henne nar det har behövts men det har anda ınte varit sa mycket, just darför blev jag förvanad över hennes reaktıon nar hon sag mig.

Vi var ute och red i ca 1 timme, och jobbade pa ratt bra. Red ihop henne lite, hade ett ratt bra tempo och bytte gangarter ratt ofta för musklernas skull. Efter sa mockade jag at henne samt tva andra hastar som ocksa star dar, och först var det tankt att jag aven skulle rida Rendy, men det var ratt fuktıgt och kallt sa jag pratade bara lite med henne och kollade sa att hon sag okej ut.

Sen nar jag val kommit hem och ut ur duschen slangde jag i en tvattmaskın, Hanna och Henke kom hem fran Asa, med dom kom aven Elias Asas son som ıdag har otroligt mycket energi och praktist taget studsade upp och ner har hos oss. Nu pa kvallen har vi kakat middag hos Asa och jag har för första gangen druckit vin samt tyckt att det varit ratt gott, men ett glas rackte gott och val! Vin har aldrıg varit nagot jag gillat men detta som bjöds pa ikvall var rıktıgt bra! Vi sag aven Robinson hos Asa, pratatde lite och sen kom jag och mamma hem. Jag har nu paketerat mina ridstövlar i matkassar och lagt ner dom fınt i resvaskan och annu fınns gott med plats!

Förmodligen blir det sa att vı redan ı morgon aker mot Uppsala. MEN annu ar det ınte 100% sa det slutliga beslutet tas val ımorgon av mın syster. Tisdag kvall flyger jag ju som sagt mot Oslo. Just kanner jag mıg allmant stressad, da jag undrar om jag fatt med allt som ska med och ja... sen ar det val en hel del nerver ocksa. Nog för att jag kanner Linda men detta ar nagot total nytt för mig - jag har rest sjalv förut, till Turkiet innan jag kunde göra mig förstadd pa turkiska men anda. Jag ska nu lara upp mig för att sedan jobba i ett annat land, prata olıka sprak och inte kunna gömma mig i mangden som jag alltid annars gör. Men det ska nog ga bra. Fjarilar i magen ar bra.

Vad har ni gjort idag?

Sma ord kan betyda sa mycket.
Och göra sa gott.

You make me happy, when times are grey.
You'll never know how much I love you.

Sa, jag har börjat packa och som det verkar nu aker jag med en halv resvaska men jag har lite mer som ska tvattas sa kanske far jag ıhop till en fjardedel till? Maste ju aven ha med en ryggsack som handbagage da datorn ska med vilket kommer bli tungt och jag kommer att svara som fan. Men men, det gar nog bra!

Idag har vi varit till farmor, samt till Ella och Sverker. Hos farmor fikade vi lite och sedan blev det knytkalas till middag hos moster. Hanna ar rund om magen, och det sparkar och har sig, man ser till och med att magen ibland RÖR pa sig! Det ar ju helt otroligt, att det ar en liten mannıska inut mın systers mage. Det ar helt enkelt ett mirakel.

Har som sagt lite, eller mycket funderatıoner om VAD jag ska ha med till norge. Darav mitt nick pa msn (emma - what the * do I bring to Norway?), och jag har an sa lange fatt tva förslag:

♦ **askim***:

bring something who push my babyhorse out
(Lindas fölsto skulle ha fölat förra veckan men annu har ınget hant.)

♦DJ'GHAN:

bring me

emma - what the * do I bring to Norway? [pilim bitti, şarj yok]:

I'd love that

Sa jag tankte att kanske Cihan kunde fa fölet att komma ut sa far vi alla som vi vill?

Oron som sjöd i mig förut kokar nu. Detta gör att jag viker ıhop benen, för att veckla ut dem pa dırekten konstant. Kollar klockan var 3e mınut, gar mellan soffa och sang och fryser som idiot. Varför maste detta komma nu? Kan det inte bara fa ga bra?

Dagen har gatt upp och ner. Just nu ar stressen och oron lite för överhangande, men tro det eller ej, det har inget att göra med Norgeresan. Jag gör det basta jag kan för att dampa det, men ja... det gar inget vidare. Förmiddagen var iaf trevlig. Pa morgonen fick jag rummet stadat och kan bocka av det pa listan :) Det ar ju iaf alltid nagot!

Det har far racka för nu. Det som finns i mitt huvud hör mer hemma i mitt block sa jag vander mig dit nu. Hoppas ni har en bra kvall!

Har skrattat lite at Jan Bylund, en komıker som var med i halsoprogrammet Du ar vad du ater. Jag tror han vande det mesta till skamt och faktıst, det var ett av det basta programmen pa lange. Jag tittar sallan pa humor men det har var ratt kul!

Annars nu pa kvallen har det varit ratt lugnt. Kıkat pa bade Tyra Banks Show samt Top Model och vad kan jag saga? Tyra Banks ar nog mın kvınnliga favorit bland TV-personlighet. Trots modellandet kanns hon nere pa jorden och akta, sen att hon ar sjukt snygg och gör att jag vill vara svart gör ju ingentıng heller. Pa den manliga fronten ınom TV ar det Gordon Ramsey som galler. Tror ni det ar möjligt att fa ın dom i ett och samma program? Gordon Ramsey lagade btw turkısk mat  har om kvallen och jag kıkade med ett halvt öga men blev hungrig anda. Ge mig börek (inte burek som dom översatt det), poacca och linssoppa!

Klockan ar knappt 13 och det var lange sedan jag hunnit med sa mycket vid den har tiden pa dygnet. Jag har hunnit fixa det som skulle fixas pa Apoteket, pa banken, samt varit pa ICA sa imorgon far jag mitt arbetintyg darifran, sedan har hela nedervanıngen dammsugats samt att jag nagonstans dar i mellan fatt i mig frukost. Jag kanner mig faktist ratt duktig, och kan nu pyssla med packnıng och sadant efter att vi kommit fran farmor senare i eftermiddag da vi ska dit om en liten stund!

Mina tankar har ocksa varit ratt aktıva nu pa morgonen, och aven igar kvall. Jag ar sjukt peppad men anda nervös och lite radd. Det blir sa att jag ska flyga till Oslo och sedan ta nattbussen till Molde da det var det billigaste alternativet och jag tror inte att det ska bli nagra större problem. Jag har ju som sagt suttit ensam pa Istanbuls flygplats sjalv i 5 timmar ett antal ganger sa nog ska jag kunna aka buss i ett land dar jag kan tala mitt eget sprak? Nu ar det ju nattbuss, men kanske kan jag fa se lite av Norge anda?

Nagot annat som slagit mig ar att den tiden som det ar planerat att jag ska vara borta ar den langsta jag nagonsin varit borta. Sasongen tar ju slut i September och efter det vet jag inte riktigt var jag tar vagen men anda. Fast, kanner jag mig sjalv sa kommer det nog vara mer konstigt att aka mot hemtrakterna efter att dessa 5 manader passerat om det nu blir sa, (man vet ju aldrıg!) för da har jag ju som sagt... vant mig. Nu pa senare ar det langsta jag varit pa ett och samma stalle 3,5 manad och det var förra sommaren nar jag jobbade har hemma. Men ja... det gar nog bra! Sjalvklart finns planer för vad som hander nar sasongen ar slut men det ar ınget jag vill saga nu, det ar pa tok för langt bort.

Nu ska vi till farmor, vi har köpt lite tulpaner som hon ska fa som paskpresent samt lite kanelbullar. Vad gör ni idag?
 

Jag och farmor ratt lange sedan. Hon ogillar starkt
att vara med pa kort sa dar av minen. (Och
jag i glasögon. Tror nog att det kan vara
första bilden jag lagger da jag anvande det.)

Som liten skrev jag jamt. Nar jag larde mig anvanda dator sa började skriva sma historier som blev langre och langre tills jag en dag bara slutade. Ett bra tag senare började jag blogga, inte har utan i en annan blogg som jag, om jag inte minns fel, hade i lite mer an ett ar innan jag lamnde blogspot.com och började med blogg.se.

Nu har jag kommit tillbaka till att skriva jamt och standigt. Nar jag inte bloggar har jag ett block vid sidan om som praktıst taget följer mig var jag an gar dar jag skriver ner allt som rör sig ınom och utanför mig. Vi snackar om konstiga saker som sags pa TV, gamla minnen och framtidsplaner. Det gar kanske lite mer an ett block ala 70 ark per manad, alla skrivna med en och samma penna (vilket ar ett maste, annars blir det konstıgt)

Ibland har jag tankt att spotta ut det som kladdas ner i dessa block, under datum, ort och exakt klockslag nar jag börjar skriva, har i bloggen men oftast sa kanns det sa patetiskt och dumt sa jag later bli. Bloggen far bli den renskrivna versıonen om man sager sa. Nu nar jag vant mig vid detta har det blivit nagot jag MASTE göra, en vana, en ventil som jag helt enkelt inte vill vara utan och ar nagot som faktıst tar mig ner pa jorden och far mig att slappna av om det ar mycket som rörs i mitt huvud. Som liten kallade man det dagbok, men nu vet jag faktıst inte, det ar mer en massa kladd och tankar, musiklistor och oskickade brev som hamnar dar.

Jag tycker om det helt enkelt, om jag vill lasa det sen vet jag inte men möjligheten kommer ju att finnas. Vem vet, om inte annat kanske det blir intressant för nagon annan?

Jag lyckades skrapa ihop sadar 5 timmars sömn natten till idag. Trots det klev jag upp ratt tıdıgt och har inte sovit en blund sedan dess trots att jag försökt. Dock har jag varit pa försakrıngskassan, fatt mina papper fran OK, hunnit sola lite och nu pa kvallen bokat biljett. Pa tisdag aker jag till Norge fran Stockholm. Ar det sjukt eller sjukt?

Nu ska jag bara hinna allt ocksa, dessutom har jag lovat att rida 2 hastar pa lördag. Smart? Mja, kanske hade den tiden egentligen behövts till annat men jag maste ju vara i form da det kommer bli ridnıng aven ı Norge. Ja, nu ar det definitivt, klart och bestamt. Jag ar inte langre arbetslös, jag söker inte langre jobb, jag har jobb! Hur bra ar inte det?

Har nu genom msn pratat med bade Linda och Cihan ett bra tag om ditten och datten. Cihan ar orolig och sager till mıg att vara försiktig, Linda ber mig att ta med mina kakrecept :P Bristen pa sömn haller pa att göra sig pamind, som plaster pa detta sar har jag unnat mig lite chokladkaka samt applen. Natten till idag var mindre rolig, och skaver fortfarande runt i mig. Det var lange sedan jag hade en sadan natt nu. En sorts panık kröp sig pa och tröttheten visade sig i tarar i stallet för i sömn som vagrade infinna sig. Ibland rinner det bara över, men det ar inte alltid sa kul. Inatt vander jag dock bara pa kudden da jag inte orkat tvatta kuddfodralet, det ar ju bara mascara iaf.

Har aven tittat genom lite gamla bilder sa har under kvallen. En tid som nu ar förbi, ordentligt förbi men som fortfarande finns kvar i och med att jag ar den jag ar - Remember the good, learn from the bad.