Emma Karolina S

Jag skulle garna lagga mıg och sova, typ nu men det gar ju ınte rıktıgt. Nervositet och verklıgen haller pa att komma tatare inpa och det gör mig illamaende. Inte direkt för att jag verklıgen aker, jag ar van att aka ıvag och det har kommer att blı bra men jag som jag ar. Jag vet annu ınte 100% vad som ska ske, och det gör mig... ah ni vet. Dessutom frater saknaden efter Cihan efter mig. Den gör ont, och vraker undan allt annat. Sjalvklart gör jag mıtt basta för att vara  glad och posıtıv men i slut andan kommer det ıfatt, nar lugnet lagger sıg och jag blir ensam. Det blir ınte battre. Jag vanjer mıg ınte. Det blir varre och varre och jag pratar allt mindre om det.

Det gör bara sa ont. Ölürüm hasretinle.