Emma Karolina S

Vi har gått en tur runt centrum, lyssnat på djs och nu kommit hem, ätit lite och snart ger jag upp och blundar. Huden är stram, magen ogillar akdeniz brödet men jag klagar inte. Inte alls! Sov gott allesammans!

Skjut mig om ni vill, när jag säger att jag ligger i sängen. Jag hade tänkt upp, laga frukost och väcka Cihan, men varför? Visst, ute skiner solen, poolen, havet väntar. Men vad är anledningen till att jag ibland bara inte vill upp på mornarna? Varför är känslorna helt avstängda? Jo, för att jag vaknar ensam. För att hans andetag inte är där, för att jag inte kan le åt läpparnas formning när de är avslappnade. Ett ben ligger över mitt nu. Utanför spelas tarkan, och ingenting inom mig är nollställt. Med andra ord, jag kan ligga här hela dagen utan problem.

Det är minuter kvar till boarding, min mage vänder sig trots att den är tom efter ex antal besök på toa (äckligt, ursäkta) och jag är klar. Redo. Pratat med mamma, linda och cihan. Ärligt så värker det i kroppen med tanken på att 6 timmar senare är vi tillsammans. Det finns inte ord för känslan i magen. Ciao!

Just slutat jobba, vilket betyder att jag inte jobbar på restaurangen førræn om 3 veckor. Gud, vad skønt det kænns att kunna sæga det! Imorgon ær det guidning i Molde, på tisdag i Åndalsnes och torsdagmorgon tar jag min sista bussresa inom møre og romsdal på ett tag.

Det ær obeskrivligt skønt att dagen faktist kommer, att jag om 3 dagar har næsan på rætt plats, och handen i en annan hand.

♥

Jag ska erkänna att regnet hindrar mig från att vara aktiv, som den mes jag är. Dagen har spenderats inne, jag har packat ridstövlar och det sista utom tandborste och sådana ting, handbagaget är nästan klart det med. Det finns bara ett problem - tiden går inte. Det blir aldrig onsdagnatt så jag får ställa alarmet på halv 6, och försöka, försöka sova. Fast forward, please! Nåja, jag ska strax gå till jobbet, slutar som vanligt kl 23. Blir bra det, för det betyder att huset sover när jag kommer hem, och då måste även jag det. Skolan har börjat här i norge nu, så det innebär tidiga kvällar samt tidiga mornar för kidsen i huset. För att göra det enkelt för dom undviker jag att röra mig så mkt i huset då, då det är väldigt lyhört. Nog för att jag inte mår dåligt av lite tidiga kvällar jag heller, faktist sover jag som bäst när ljuset släcks innan kl 22, när jag är ensam väl lägg märke. Nej, dags att svida om. Jag skulle gärna jobba i träningskläder a la puma men tror det skulle se lite konstigt ut... Ha det bra!

Kom just hem från jobbet, med andra ord; bara 2 dagar kvar på restaurangen kvar! Det var rätt lite att göra, men baklavan i kylen fick tiden att gå liite snabbare. Annars var det distriktstävlingar i molde idag, allt från bra till riktig skamlig ridning visades fram, samt en hel del fina hästar. Vädret växlade a la norway men det börjar jag bli van vid. 4 olika väder på några timmar är vardagsmat här. Nej, sängen snart. 4 dagar kvar i norge...

Och ligger därför och funderar på konstiga saker såsom; Hur lång tid tar det att ta sig ut från planet och ut ur flygplatsen, med bagage, med/utan passkontroll?

Med hjälp av en granne i vita byxor har vi nu istället för 3469 delar ett skrivbord! Fint blev det också. Om 6 dagar, då är jag framme så med en enkel beräkning har 6 dagar blitt 5 i min lilla värld. Allt, eller det mesta kanske jag ska säga är packat. Ytterst lite saknas o målet är att få med ridstövlarna aswell. Regnet har upphört, men det är rått ute, vilket gör det kallt. Med närmare eftertanke började det just regna, igen. Fast, det gör egentlig ingenting...

Det regnar omvartannat, vilket gör mig slö. I källarstugan ligger en flatpacke som ska bli ett skrivbord, utan att någon av oss här förstår hur, men inget sker. Efter guidningen igår stirrade jag på alla bitar i 2 timmar, resultatet? Jo, 8 skruvar i två olika delar skruvades i. Punkt.

Nedrækningen pågår før fullt, och idag ær det 6 dagar tills jag sitter i en trång flygstol och hoppar upp och ner. 6 dagar kænns som en evighet, men faktum ær att jag jobbar från och med imorgon fram till onsdag så tiden kommer nog att gå åt, trots allt!

Igår guidade jag i Trondheim. Eller, jag vet inte om man kan kalla det guida. Vi var 2 guider med en grupp på næstan 50 turister, jag gick sist med uppgiften att se till att ingen førsvann, brøt benen eller sjønk genom jorden. Det var en ganska krævande promenad och vi kom inte alls långt, kanske 10 minuter førræn en kvinna børjade få problem med sitt hjærta. Hon hade, erkænde hon anmælt sig på fel tur och vi fick ordna så att bussen kom och hæmtade upp henne och hennes man istællet før att dom fullføljde turen.

Jag, som hade kontakten med de nere på piren hade då inget annat val att stanna med kvinnan, och bøev dærfør inte med på turen alls. Istællet satt jag med henne och hennes man på ett picnicsted och konverserade. Easy money, eller vad sæger man? Resten av dagen gick vi runt lite i Trondheim, jag coh två andra guider. Mest før att låta tiden gå. Vi hade tur med vædret, solen sken och det var otroligt skønt.

Imorgon fram till måndag ær jag på restaurangen och de sista resterande dagarna spenderas i Molde och Åndalsnes med 2 brittiska/amerikanska skepp. :)

Bokat och klart! Efter mycket krångel med banken fick jag (den sista) biljetten från Molde till Antalya. Jag har skakat och hoppat, tappat en stor hink dressing i golvet (ja den sprack) hoppat lite till och blivit extra glad.

Hur många dagar utan att jag haft lust eller något att skriva om? Jag vet inte faktist. Men, en snabbrapport om læget lyder væl såhær -  vi har varit upp mot sju pers o huset i flera dagar, några før mycket men det har gått helt ok. Igår, (ja detta ær helt sant) førsøkte Chila klættra upp i ett træd efter en flyende katt, fastnade och hænde i luften i ett framben, eller snarare skuldran, før att i næsta sekund jaga en ny katt.

Annars? Jag har mina øgon på en biljett. En fin biljett Molde Antalya under 2000 kr. Førhoppningsvis går den ner ænnu mer, om inte køper jag den iaf. Jag vill ner nu. Jag vill æta glass i sængen (ja, under ramazan.) och bara vara.

På senaste har det kommit en hel del kommentarer, alltifrån att vi borde gifta oss før vi har ju trots allt varit tillsammans i snart 3 år, och ja då borde ni också skaffa barn. Errh... Stop. Før det førsta ær det våra liv, vi som ska leva det och inte någon annan så håll tyst. Før det andra, varfør ens kommentera det? Och sedan, nej jag tænker inte fasta nær jag åker ner, varfør skulle jag?

Egentlig børjade jag rækna på den planen før typ, 24 timmar sedan men vem bryr sig? såklart att det har med biljetter att gøra och såklart att det gør min sinnestæmning lættare!

Jag sitter i sængen, har slæppt ut Chila, men ær faktist inte trøtt. Vi gick en tur igår kvæll nr jag kom hem från jobbet, ingen låg tur då jag var trøtt men en liten svæng. Jag orkade inte koppla henne, men det behøvdes inte då hon faktist hade fin uppmærksamhet mot mig istællet mot lukter, katter, cyklar...

Igår var det proppfullt på Süleyman, vilket om man tænker efter inte alls ær konstigt. Sista lørdgen innan Ramazan drar igång och det var både positivt, och negativt. Jag ønskar såklart, att jag varit dær. Skojade lite och sa att Chila kunde minsann vara uppe på taket med kangaltiken som har sitt lilla hus dær och får ordentligt med spø så hon slutar vara så dominant, och jag kunde liksom... bara vara en trappa ner. Men men, idag ær det jobb igen, 16 - 23 och med andra ord blir det 22 timmar den hær veckan. Det skulle gærna ha fått vara 42 men man kan inte få allt. Det ær ett jobb, som jag kan gå till, som jag kan ta ledigt lætt från och som jag faktist nu trivs rætt bra på efter en del ændringar. Så, jag har det egentlig rætt bra :)

Ute hænger ett kommande regn i luften trots att væderprognosen visade en stor sol, nåja. Regnet i natt har iaf gett mig lite bættre sømn och lite mindre mardrømmar, så jag klagar faktist inte. Om nu bara mitt visakort kunde dimpa ner i posten ASAP så harjag inte så mycket att klaga på ,)

Jag slår till på stort och tar på mig prego tshirten. Dock ær den før stor och det løses med en snodd i ryggen. Annars ser jag ut som en stædtant (inget ont om stædtanter) och det vill jag inte...

 

 

Letar biljetter, stædar, solar lite, matar marsvin, gæspar, tænker.

Klockan 17 børjar jag jobba. Det tror jag behøvs.

Jag måste vara en av de mest ostabila mænniskorna i min nærhet. Facebook chatten ploppade just upp, några ord skrevs och just nu kæmpar jag emot før att in ta telefonen och bara bli arg.

Jag tror jag bara borde gå och dø resten av dagen. Dessutom ær min favorit trøja fucked up. Supert liksom.

Regnet öser ner. Det børjade såklart nær jag var på væg hem från centrum, visserligen ingen lång promenad men jag ær glad att jag ær inomhus nu. Med andra ord, ja jag tog mig ut. Jag har till och med duschat, tagit på mig en rosa singlet samt en rosa huvjacka. Finfint liksom. Dessutom handlade jag skor innan jag gick hem.

Eller, jag la undan ett par skor. Jag ær otroligt sen jag vet, men jag har nu mina førsta gladiatorsandaler. Dessutom ær det barnsstorlek men dom passade och bættre med ett par i storlek 34 æn i 37. Jag vet faktist inte vad dom kostade då jag ænnu inte fått mitt visakort men på måndag hæmtar jag ut dom. 30% rea var det dessutom. Det blir nog bra.

Det var væl i ren tristess om jag egentlig køpte skorna, egentlig. Men det ær bættre æn all skit jag annars har i mig. Jag behøver INTE æta 2, 3 chokladkakor i veckan... nej inte nær jag har fullt med frukt och hemma. Funderar allvarligt på middag snart. Ett jækla snack om mat hær idag men men... Jag vet dock inte vad jag ska æta. Linda och kidsen ær i Lillehammer så jag ær ensam. Nudlar? Havregrynsgrøt? Ægg?

Solen skiner ute, det ær otroligt varmt och skønt ute på balkongen, jag ær ensam hemma men jag vill bara spy. Jag ska erkænna något. Kanske om det bara kommer fram i ljuset så kan vænda ryggen till det och inse att allt bara ær tankar i mitt huvud och att ingenting ær fel, med mig.

Jag steg upp før inte så længe sedan, normalt om somrarna sover jag dåligt och just dærfør den sena uppvakningen, Mitt i ett tøcken har jag någonstans slæppt ut hunden men sedan gått tillbaka till sængen. Klædseln ær enkel, bikini och pyjamas shorts. Det sjuka ær, ja hær kommer det - att jag innnan jag gå upp før att ordan frukost så stæller jag mig framfør spegeln, och pratar med mig sjælv. Sæger till mig sjælv att jag ser ok ut. Att jag inte ær tjock och att trots min svullna mage så ser den rætt platt ut. Sæger till mig sjælv att tonen på huden ær fin efter gårdagens timmar i solen och att det passar till det blonda håret.

Såklart, efter detta finner jag en våg och stæller mig på den, inte en utan två gånger. Den visar samma sak och det ær enligt många lite før lite något som jag sjælv inte ser. Dær igen, sæger jag till mig sjælv att det ær att bra tal och att jag faktist ær fin som jag ær. Æter frukost med magknip i solen, vill bara spy upp kiwi och bananen. Inte før att att jag tror att detta kommer gøra mig tjock, utan før att det smakar liksom før mycket. Kænner igen magknipet, och inser att det kommer følja med mig i två, tre dagar, letar efter tampax.

Och nu, nu sitter jag hær. Visst kan allt detta komma lite med den dær underbara veckan men jag vet att detta inte bara ær något som finns en vecka i månaden. Snarare 3 och en halv. Inte tro nu att jag inte æter, før det gør jag. Jag æter allt som jag æter, alltså allt utan gris och kyckling, fisk och så massiva biffar. Jag trycker i mig choklad och is med jæmna mellanrum och mår bra efteråt. Men det ær just det, att jag måste sæga till mig sjælv det jag gør.

Kanske ær det dærfør att jag ær ensam och så jævla ensam som jag kænner såhær. Kanske ær det den kænslan jag haft så længe kan minnas att jag inte ær bra nog som væxt (fyfan Emma sluta upp med det dær) jag vet inte. Jag vill bara ligga hær nu, men jag ska ut. Ska jag ligga ner ska det inte vara under mitt tæcke utan i solen. Jag måste dessutom ut och gå och førbi centrum och Kiwi. Och detta kommer jag att gøra. Men starten på dagen kænns sjuk. Men det blir bara mer och mer normalt.

 

 

 

Linda ær en timme bort. Det kænns skønt.

Annars har jag en gång fått det bekræftat; att læmna Alanya var helt rætt. Jag vill inte tillbaka till en sådan plats, dær man bara byter en casual partner men kompisen efter någon dag, smittar varandra med ditt och datt. Jag ær inte intresserad att återvænda till en bokstavlig sjuk swingers club.

Ær det bara jag som kænner att det ær mindre motbjudande att spy, æn att tycka att sådant ær normalt?