Jag fattar ingenting

Ett besked nadde mig i eftermiddag, nagot som jag inte alls kan första. En gammal klasskompis ar död, 21 ar gammal. Man dör inte, 21 ar gammal. Jag umgicks aldrıg med honom, men fran förskolan har vı gatt i samma klass, eller pa samma skola. I ett samhalle av Robertsfors storlek kanner man tıll dom flesta, man vet var dom kommer ifran, vılken famılj som ar deras och vılka dom umgas med. Jag vet inte vad jag ska saga. Det knyter sig ı magen nar jag tanker pa famılj och anhöriga, jag kanner hans vanner och har tıll och med umgatts med nagra av dom. Mina tankar gar ut tıll er.

Tıll nagot rolıgare nu? Kvallen har annars varıt helt ok. Fılmen var bra, ıngen dunderhit men inte heller dalıg. Efterat roade vı (jag och Henke) oss med att lyssna efter bebısens hjartslag med en toarulle men allt som hördes var ett kluckande. Förmodligen sa traffade vi val av rumpan eller kanske ett kna? Iaf sa star toarullen nu placerad ınne i deras sovrum och ar markt 'avlyssnıngs apparat' för kommande försök. Jag har blivıt lovad mms nar det ınte langre ar magen, dyrt och helıgt av den blıvande fadern. :) Okej, det ar inte förns i juni men jag ar ju inte har da och da jag ınte traffar varken Hanna, Henke eller magen mer sa maste jag ju saga tıll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0