Flashback
Har läst bloggar som jag sedan länge glömt bort, och slogs av bilder på människor som jag inte sett på jättelänge annat än i ögonvrån när jag och Linda var nere i Alanyas hamn en kväll och slog runt för att sedan gå till Cuba och åka hem med Cihan och grabbarna. Ärligt får jag nästan en chock, hur människor nere hamnen inte förändras och hur det förändras till det sämre (förlåt men så känns det) eller var jag bara godtrogen och blind och har nu vaknat upp?
Jag saknar det inte, barerna, skrikande inkastare som hyllar solbrända kroppar för att sedan håna dem när de får nobben. Jag saknar inte att vara tjenis med 17 olika servitörer och betalar hellre fullt pris för vad jag dricker istallet för att blinka mig till 5 lira i rabatt för att sedan småspringa därifrån. Det var kul så länge det var kul, bra så länge det var bra.
En normal raggningsreplik (som nog många känner igen) går typ "Du är så annorlunda jämfört med alla andra tjejer" och det vill man ju vara, eller hur? För vem vill blekas bort i mängden? 2007 var mitt svar ratt självklart när någon kom fram och skulle göra ett försök - ett enkelt "I know, cause I'm not coming with you home." Då avlägande sig personen rätt snabbt oom dom förstod vinken. Haha, nej det var kul men kanske blev det för mycket kul så att det nu känns som en livsstil som sliter och förgör.
Sommaren 2008 var jag knappt ute i hamnen. Istallet kunde vi, jag och Cihan ta en bil eller moped och köra mot motsatt håll och stanna till en liten stund för att köpa kakor och dricka, hyra en film och sedan åka hem. Vissa gånger var vi påväg ut men vände om när bussen kom, andra gånger flydde vi bara från resturangen till ett soppkök. Men då vi var ute hade vi kul. Jag lyckades bli onykter vilket inte är så normalt men jag skyller på att vi faktist blev bjudna av Cihans kompisar som jobbade på ställena där vi var (jag försökte betala men det gick inget vidare.) Synd bara att Anna och Linda inte såg mig då, men lite sms fick dom allt som framkallade leenden!
Jaja, anyway.
Iio - The one
- Kiss you
-Is it love
Jag saknar det inte, barerna, skrikande inkastare som hyllar solbrända kroppar för att sedan håna dem när de får nobben. Jag saknar inte att vara tjenis med 17 olika servitörer och betalar hellre fullt pris för vad jag dricker istallet för att blinka mig till 5 lira i rabatt för att sedan småspringa därifrån. Det var kul så länge det var kul, bra så länge det var bra.
En normal raggningsreplik (som nog många känner igen) går typ "Du är så annorlunda jämfört med alla andra tjejer" och det vill man ju vara, eller hur? För vem vill blekas bort i mängden? 2007 var mitt svar ratt självklart när någon kom fram och skulle göra ett försök - ett enkelt "I know, cause I'm not coming with you home." Då avlägande sig personen rätt snabbt oom dom förstod vinken. Haha, nej det var kul men kanske blev det för mycket kul så att det nu känns som en livsstil som sliter och förgör.
Sommaren 2008 var jag knappt ute i hamnen. Istallet kunde vi, jag och Cihan ta en bil eller moped och köra mot motsatt håll och stanna till en liten stund för att köpa kakor och dricka, hyra en film och sedan åka hem. Vissa gånger var vi påväg ut men vände om när bussen kom, andra gånger flydde vi bara från resturangen till ett soppkök. Men då vi var ute hade vi kul. Jag lyckades bli onykter vilket inte är så normalt men jag skyller på att vi faktist blev bjudna av Cihans kompisar som jobbade på ställena där vi var (jag försökte betala men det gick inget vidare.) Synd bara att Anna och Linda inte såg mig då, men lite sms fick dom allt som framkallade leenden!
Jaja, anyway.
Iio - The one
- Kiss you
-Is it love
Kommentarer
Trackback
