Psikosimatik
Jag har saker att göra men kanner inte direkt för det. Jag har ocksa kommit pa att aven i Sverige kommer jag kunna anvanda turkbokstaver men inte svenskbokstaver da min dators insida ar 100% turk. Det maste jag saga ar lite mysigt faktist. Det som ar mindre mysigt ar att solen ar borta, det ser ut att bli regn och det gör mig besviken. jag som hade tankt ha lite sommar nu pa slutet men nej, icket!
För 2 dagar sedan akte Cihans mamma och syster till deras by upp i bergen. Se det som att vi svenskar aker till sommarstugan pa landet eller vid havet. Det gör antalet manniskor i lagenheten till 3 och den basta pa att laga mat ar Cihan. Jag kan göra sallader utan problem, tartor men mat liksom. Ris ska vi inte ens tala om, spagetti gar val an men sen sa tar det slut dar. Okej, jag kan fa till en soppa men det ar bara jag har som blir matt pa det. Sa, sahar tanker jag göra. Nar Cihan börjar prata mat rabblar jag vad jag kan. Sen ar jag tyst och hoppas pa att han sager ngt i stil med ''Det ar okej Canim, jag fixar det dar,'' eller ''Vad sags om Pide?'' Jag hoppas och ber. För mat ar inte min starka sida. Visst, jag ar battre an förut men i langden sa blýr bara jag matt pa vad jag gör. Om jag var forskare skulle jag uppfinna ett piller som innehöll allt manniskan behöver. Da skulle jag slippa detta med att först komma pa vad jag vill ata, för att sedan ata det.
Sen kan ju inte halla bakom ryggen att den stress jag har just nu inte direkt gör mig hungrig. Ingenting smakar riktigt och det enda jag vill ha ar socker. Vilket gör att jag tanker pa psykologi larare Peter och vad han sa om just det. Och da far jag en utmarkt ursakt att ata allt med socker som ar sött.
Nej, ska jag ta tag i vad som borde göras sa jag inte lamnar halften av mina saker har? Senare kanske. Jag ska nu leta socker. Godis. Tarta. Bara det innehaller socker ar jag nöjd.
För 2 dagar sedan akte Cihans mamma och syster till deras by upp i bergen. Se det som att vi svenskar aker till sommarstugan pa landet eller vid havet. Det gör antalet manniskor i lagenheten till 3 och den basta pa att laga mat ar Cihan. Jag kan göra sallader utan problem, tartor men mat liksom. Ris ska vi inte ens tala om, spagetti gar val an men sen sa tar det slut dar. Okej, jag kan fa till en soppa men det ar bara jag har som blir matt pa det. Sa, sahar tanker jag göra. Nar Cihan börjar prata mat rabblar jag vad jag kan. Sen ar jag tyst och hoppas pa att han sager ngt i stil med ''Det ar okej Canim, jag fixar det dar,'' eller ''Vad sags om Pide?'' Jag hoppas och ber. För mat ar inte min starka sida. Visst, jag ar battre an förut men i langden sa blýr bara jag matt pa vad jag gör. Om jag var forskare skulle jag uppfinna ett piller som innehöll allt manniskan behöver. Da skulle jag slippa detta med att först komma pa vad jag vill ata, för att sedan ata det.
Sen kan ju inte halla bakom ryggen att den stress jag har just nu inte direkt gör mig hungrig. Ingenting smakar riktigt och det enda jag vill ha ar socker. Vilket gör att jag tanker pa psykologi larare Peter och vad han sa om just det. Och da far jag en utmarkt ursakt att ata allt med socker som ar sött.
Nej, ska jag ta tag i vad som borde göras sa jag inte lamnar halften av mina saker har? Senare kanske. Jag ska nu leta socker. Godis. Tarta. Bara det innehaller socker ar jag nöjd.
Kommentarer
Trackback
