Calm down, deep breaths, have some faith.
Cihans syster fyller år idag. Skickade iväg ett sms, och hoppas att hon kvar sitt nummer. Jag saknar dom, känner jag. Jag saknar Mert, och Cihans mamma, samt hans pappa tysta närvaro.
Är man dum som sätter sig själv i sådana situationer, när man blir bekväm och känner sig trygg med människor man vet man kommer måsta lämna sedan? En del av mig vill säga JA DU ÄR EN IDIOT, medans den andra sidan viskar och menar att sådant styr man inte över. Kanske skulle sluta fundera på det här, för jag lär ju träffa dom igen. Och Mert måste väk komma ihår mig?
Kommentarer
Trackback
