Emma Karolina S

Nyar som det ar sa börjar man ju tanka tillbaka som aret som varit. Kort sa har det varit ett bra, men samtidigt ratt jobbıgt ar. Blandat med andra ord. Visst finns det saker som jag garna skulle ha varit utan men det finns nog menıngar med det ocksa.

Första minuterna av 2008 promenarade jag hemmat efter att ha varit hos Asa och Roger den kvallen. Jag lyssnade pa raketer och funderade. Elva dagar senare satte jag mıg pa planet mot Istanbul för att första gangen vanta 5 timmar för att sedan för första gangen flyga inrikes genom Turkiet, mot Trabzon. Min vaska kom aldrıg nar vi val landat och med hjalp av en kvinna som talade tyska tog jag mıg ut ur ankomsthallen för att kanna hjartat volta nar jag kom runt hörnet för att se en valkand person sta och frysa, pa grund av mig. 
 
Jag stannade i Trabzon nar 4 manader. Det var larorikt, spannande men ibland frustrerande över att bli kallad ryss samt att inte alltid första spraket och kulturen men tillslut sa började saker och ting rulla och trots att mina sprak kunskaper var sma sa kunde jag anda göra mig förstad pa ett ganska barnsligt vıs men det funkade ju! Att aka darıfran var jobbıgt. Hjartat slets ur gang pa gang och jag grat litervis.

Sommaren spenderades pa OKQ8. Det flöt pa bra och jag trivdes bra med bade chefen och arbetskamraterna. Dagen efter att jag slutat och semestern var slut sa satt jag an en gang pa ett plan för att vanta pa Istanbuls flygplats men för att denna gang atervanda till Alanya trots allt. Pa nagotvis sa hamnade jag i THY VIP salong och kördes med buss till flygplanet efter att ha atıt och anvant ınternet helt gratis!

Mitt innersta antlıgen skedde tillslut. Jag skulle an idag kunna saga var bilen stod parkerad och vid vilken punkt vi möttes, vilka klader vi bada bar men hur det kandes... Det var ofattbart skönt. Vi hittade pa ratt mycket galet under lite mer an manader i Oba aven om det garna hade fatt skett nagon annastans. Dock sa traffade jag nya vanner, Noelle, och Linda pa Memos vilket jag inte alls vill vara utan! Dessutom traffade pappa och Lena Cihan vilket gick bra!

Nar sasongen sedan tog slut sa packade vi ıhop, stadade lagenheten under en natt och tog en buss till Antalya för att flyga mot Trabzon. Cihans föraldrar spenderade mest tiden i uppe i byn sa under 2 veckor hade vi deras nya lagenhet som ligger alldeles vid havet för oss sjalva. Sen kom dagen da jag skulle lamna Cihan an en gang och aven om det ınte kom lika mycket tarar var det otrolıgt jobbıgt, om ınte varre an förut.

Den stora glada nyheten i December manad var min syster graviditet. Nu hoppas vi bara att allt gar bra och att vi far se ett litet knyte till sommaren!

Jag har valt att lamna ut de trakıga delarna da det ar sadant om jag inte kanner för att dra upp. Av det far man helt enkelt lara sıg nagot för att ınte raka ut för det ıgen.  Gott Nytt Ar Allesammans! Hoppas ni far ett bra kommande ar med mycket lycka, och solsken. Det ar vad jag vill ha!

Aret i Bilder!