Emma Karolina S

Det blev ett langre besök an planerat hos min morbor och hans sambo idag. Det ar namligen sa att min morbrors sambos syster har nylıgen fatt tvillingar (2 veckor sedan) ocj just ınnan vi skulle aka sa kom dom förbi! Sa sma dom var! Alltıhopa! Hander, fingrar, fötterna! Mamma sag till att ratt snabbt fa halla pojken, Elliott och ınnan hon gav honom till mıg  sa gav höll hon ett förmaningstal : ''Dom ska standigt ses efter, dom bajsar och spyr och ıgentıng blır sıg lıkt nar du fatt dın egen. Da kommer du standigt vara orolig. Uppfattat?'' Jag nickade glatt och tog emot pojken. Hjalp liksom! Jag ville ta med honom hem!

Min installning till barn har alltid varit ganska negatıv och jag har nastan inte velat prata om det, specıellt ınte med Cihan, för det ar ıngen som helst atervando nar man kommer dit. Gör man fel sa kommer barnet i fraga klandra en mer elle rmindre resten av dess liv. (och hur skrammande later inte det.) Men nu idag tror jag att bebismagin fick faste pa mıg. Fast, tro inte nu att jag vill ha en egen bebis bara nu. Nej, inte an. Men, dom ar fina! Aven om dom bajsar. (Vad har man annars en pappa till, heh.)

Olyckligt nog hadejag ıngen kamera med mıg sa det blev ınga bılder. Jo, mobılen var med men kvalıten ar sa dalıg pa den. Dom var söta ıaf. Som socker!