Ge mig Anemone
Jag förstar nu varför jag höll fast sa hart till Anemone och de andra hastarna - manniskor. Manniskor ar korkade och idioter (förutom en handfull personer).
Ge mig Anemone. Ge mig henne tillbaka. NU med detsamma. Eller ta mig harifran. Ge mig januari. Ge mig Anemone. Ge mig Cihan som far mig att skratta at saker istallet för att grata. Ge mih ögonblicken, eller full burk med starka tabletter som gör att jag inte vaknar pa ett tag. (Nej, jag vill inte dö, bara försvinna ett tag fran mig sjalv.)
Ge mig Anemone. Ge mig henne tillbaka. NU med detsamma. Eller ta mig harifran. Ge mig januari. Ge mig Anemone. Ge mig Cihan som far mig att skratta at saker istallet för att grata. Ge mih ögonblicken, eller full burk med starka tabletter som gör att jag inte vaknar pa ett tag. (Nej, jag vill inte dö, bara försvinna ett tag fran mig sjalv.)
Kommentarer
Postat av: carolina
det är snart januari, tiden går fort ska du se! :)
vad fin du var förresten i brunt hår!
Postat av: Emilia
jag har läst din blogg ett tag (men är asdålig på att kommentera) och ville bara säga att jag förstår precis hur du känner. jag har själv varit hästtjej i 10 år, och efter att ha sålt min senaste häst för ett par år sedan gör det fortfarande ont. Det blir inte bara ens bästa vän och livlina, utan ens identitet och ett uttryck för vad man brinner för.
nästan 6 år senare har jag fortfarande inte hittat något att indentifiera mig med & brinna för på samma sätt. vad jag försöker säga är att det blir lättare med tiden, och vem vet, kanske hittar du någonting som får dig att känna lika starkt igen?
kram, emilia.
Trackback
