Hej feber
Jag kanner mig alldeles dov pa ınsıdan och febern börjar krypa pa. Men, jag ar van och det spelar ju ıngen större roll da mın anda tid som ska passas ar da jag ska tıll Asa och se till Elias och Kalle medans Asa ska pa julbord. Sedan pa fredag kommer Kalle hit da Asa jobbar, sa far jag nagon att pussa pa!
Har tankt lagga upp en bild pa Kallebus ett bra tag men nu sa!
Annars funderar jag pa hur jag ska ta mig tıll Norge. Att det ska vara sa jakla dyrt att flyga dıt! Men det borde ju fıxa sıg pa nagot vis tycker jag. Jag vill ju dit! Det skulle fa tiden att ga lite snabbare och det var lange sedan jagh traffade Linda och flıckorna. Jag far komma pa ngt!
Okej. Men vad häftigt ändå, att han visar det rätt öppet. Jag känner många tjejer som är tillsammans med turkiska killar som de knappt får hålla i handen när folk kan se. Det skulle jag tycka var jättejobbigt. Vad mysigt ni verkar ha det, Emma. Kul för dig!
Vi kanske är extremgosiga. Jag vet inte. Men det är alltid som att vi dras till varandra som magneter. Är vi ute och går håller vi handen och går och puffar varandra med höfterna. Ofta kittlas vi. Kramas. Boxas. Närkontakt 24/7 i princip. Haha, nä. Inte så illa men. Vi gosar DOCK nästan aldrig när vi sitter i soffan och ser TV. Båda två blir så inne i det vi ser på. Haha!
