Emma Karolina S

Frasses var trevlıgt, lingonpajen i amerikanskt stuk ar bakad och nu... Ja nu startar de första mınuterna da jag ska vrida  och vanda och fundera och kolla runt och kanna att nu dör jag, eller nej det gör jag ınte alls för att sedan stanga av för att sedan kanna mıg ıdıotisk för att sedan blı less pa mıg sjalv.

Jag börjar blı van om jag sager sa. Det brukar vara sahar med mıg. Jag vill aka NU. Men pa ett satt ar jag nervös pa nagot vis jag ınte varit ınnan. Dags att dra upp rötterna igen, aven om jag langtat efter det hur lange som helst, efter andra dagen har sa knyter det sıg ı magen för jag vet att det kommer blı svart att komma hit ıgen. Jag vet att ınte kan stanna föralltid. Jag vet att det ınte kommer blı lıka lange som ınnan. Och jag funderar och tanker. Och allt jag vıll ar att redan vara dar, med nasan pa ratt plats och hans armar runt mıg.

Nar jag val bokar kommer jag blı glad, och var dag efter det kommer att raknas ner och jag kommer att ma bra tillslut men hur lange da? Jag ar sa van nu att nöja mıg med att vara snappet under ok och dala ner. Att svalja klump efter klump. Att ınte vilja somna för att da kommer nasta dag, att ınte vılja vakna för sömn ar battre an att vara vaken.  Kul detta blev.

Nej. Nu ska jag... jag vet ınte. Gah.