Back to work

Och allt vad det innebär. När jag kommer hem efteråt ska jag dock fortsätta packa tror jag. Provpacka. Det stillar saknaden, och påskyndar dygnet. Jag vill bara stiga av planet, känna den lilla paniken över att han kanske är sen (vilket jag kommer veta är dumheter sedan) Jag vill slåss med resten av passagerarna om att nå fram till min väska. Jag vill gå ut och se de flesta röra sig mot transfer bussarna. Jag vill känna pirret i magen. Jag vill känna lukten. Jag vill le.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0