Memory Lane
Detta inlägg kommer bli kort och inte säga mycket, men det är ännu en walk down memory lane. Jag stod med en borste i hand och dammade av den kopparfärgade halsen då två små flickor kom fram och klappade hennes mule. Kort därefter kommer en helt cool lugn mamma som kliar henne i pannan.
"Mina flickor gillar henne mycket. Dom önskar att hon gick på deras lektioner." Hon ler.
"Hon är snäll" ler jag tillbaka "det är bara synd att hon inte får vara kry". Jag byter borste.
"Ja, jag skulle lätt kunna ta med henne hem och bädda ner henne bredvid mig."
"Jag sover bredvid henne då och då." Jag skrattar lätt och klappar hennes hals.
"Flickorna säge att du är här jämt. Att hon är som din." Mamman tittar på mig och sedan på sina flickor.
"Ja, hon är min bäbis. Min bästa vän." Jag kysser hennes mule.
"Det märks på er."
