Och nu...

Fikarummet.
Jag vill hem men ändå inte.

Bara det slutar kännas som det gör efter samtalet som vi inte haft på länge.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0