Emma Karolina S

Igår var jag och systeryster på bio, som det kanske framgår såg vi Sex and the City och vad ska jag säga. Den var visserligen förutsägbar men the spirit fanns där vilket gjorde att vi efter sa loove it. Dock så började jag tänka på en hel del när jag väl satt där och smålog och det galna modet och karaktärerna. Det är svårt att riktigt reda ut tankarna, vilket är en aning löjligt med tanke på att det är en romantisk lättsam film, och är det väl dem som oftast får mig att börja fundera. Jag menar, vännerna och kärleken. Förhoppningar och besvikelser. Förändring och förlåtetelse. Allt detta stack som till utan att jag kan förklara varför. Jag kände med Carrie, höll med Charlotte. Jag tror jag måste se filmen igen. Kanske får man något svar?

Just nu har jag iaf lunch, började 8 så jag slutar 16, helt okej. Dock vaknade jag hastigt i morse av att jag bokstavligen höll på att ramla ur sängen och det betyder crashlanda på min halvt kassa bärbara dator. Dock lyckades jag undvika detta, slängde iväg ett sms till Cihan som ringde upp. Just då brydde jag mig inte att jag endast hade en timme innan jag skulle upp och trots att orken sviker lite nu klagar jag inte. Det gör mer för hjärtat än för kroppen att prata än att sova.

Dagens observation: När det är riktigt kyligt går det inte att undvika. Inte ens för utomstående.
Dagens känsla: Utdragen och bleknad besvikelse. (Men nu orkar jag inte bry mig mer.)

Askim, sen cok özledim.