It will all be better in time (det bara måste det)
Reseverna kickar in. Igår så där halv 8 på kvällen drog jag meig till sängen och bara låg där, och när gör jag det egentligen? Jag låg, funderade, lyssnade på musik ock skrev av mig lite och kände mig tillslut bedövad. på ett sätt var det skönt, men på samma sätt kändes det som om huvudet var fyllt med bomull och järnbitar. Kunde väl sova rätt okej inatt, men det var mer än klubbad sömn, men konstiga drömmar än den som manefter vaknar avslappad. Fast, hej jag börjar bli van.
Lordrea idag, och nej det kommer inte komma upp några outfitbilder. Kanske att det kan förekomma någon bild när jag har på mig dessa kläder någon gång men då är bilden till för att visa något helt annat. Det fanns egentligen inte så mycket, unnade mig 3 nya bastoppar och ett lite finare linne/top så jag är nöjd. Med tanke på att jag behöver en del nya kläder samt ska spara en massa pengar så blevdet inga det-spelar-ingen-roll-det-är-så-billigt köpt. Och lika bra är det.
Oh, jag upptäckte något igår. Jag har blandat ihop veckor och datum, och upptäckte att det rätta datument som jag väntar på kommer komma tidigare. Helt plötsligt lös det till i mig, och jag kände faktist att det går åt rätt håll. Dock försvann den känslan nu när jag vaknade i morse, men what do to? Visserligen handlar det nu "bara" om sju dagar, men 7 dagar är mindre är ändå... bättre.
Och, nu kommer vi till det - igen. jag saknar honom, Och det går inte över. Jag vänjer mig inte. Det spelar som ingen roll, det gör lika ont, det är lika tungt. Jag kan inte ens lära mig att hantera det. Gör det mig svag? Jag intalar mig själv att snart kommer jag flyga runt som en galning och klaga på att min rosa resväska är för liten. Att jag snart kommer ha resfeber. Att jag snart, snart får stiga av ett plan för att borda ett annat. att jag snart får oroa mig för att han är sen. Att jag snart blir livrädd för att han glömt att det är idag jag kommer. Att jag snart inser att allt det där bara var onödigt spill med energi, och att jag inte alls ens behövt tänka på det. Att jag snart får känna omfamningen, lukten och värmen. Fan. Jag vill inte ha det snart. Jag vill ha det nu.
Lordrea idag, och nej det kommer inte komma upp några outfitbilder. Kanske att det kan förekomma någon bild när jag har på mig dessa kläder någon gång men då är bilden till för att visa något helt annat. Det fanns egentligen inte så mycket, unnade mig 3 nya bastoppar och ett lite finare linne/top så jag är nöjd. Med tanke på att jag behöver en del nya kläder samt ska spara en massa pengar så blevdet inga det-spelar-ingen-roll-det-är-så-billigt köpt. Och lika bra är det.
Oh, jag upptäckte något igår. Jag har blandat ihop veckor och datum, och upptäckte att det rätta datument som jag väntar på kommer komma tidigare. Helt plötsligt lös det till i mig, och jag kände faktist att det går åt rätt håll. Dock försvann den känslan nu när jag vaknade i morse, men what do to? Visserligen handlar det nu "bara" om sju dagar, men 7 dagar är mindre är ändå... bättre.
Och, nu kommer vi till det - igen. jag saknar honom, Och det går inte över. Jag vänjer mig inte. Det spelar som ingen roll, det gör lika ont, det är lika tungt. Jag kan inte ens lära mig att hantera det. Gör det mig svag? Jag intalar mig själv att snart kommer jag flyga runt som en galning och klaga på att min rosa resväska är för liten. Att jag snart kommer ha resfeber. Att jag snart, snart får stiga av ett plan för att borda ett annat. att jag snart får oroa mig för att han är sen. Att jag snart blir livrädd för att han glömt att det är idag jag kommer. Att jag snart inser att allt det där bara var onödigt spill med energi, och att jag inte alls ens behövt tänka på det. Att jag snart får känna omfamningen, lukten och värmen. Fan. Jag vill inte ha det snart. Jag vill ha det nu.
Kommentarer
Trackback
