Jag vill inte mer.

Jag ger upp. Jag ger upp hoppet om mänskligheten. Var är respekten? Var är förståelsen? Ge mig en hund, en häst och ett hus långt in i skogen. I'll be fine.

(Man tror man känner någon, men så är det knappast. Ingen känner ingen. Alla är egoister. Då kan jag också vara det, det blir allt lättare att åka.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0