Ne war, ne yok?

Jag höll på gratta en tysk tjej som finns på min msn - på turkiska. På turkiska av alla språk som jag talar (nu låter det som jag talar 14 språk flytande vilket inte stämmer ens om man spär på lite men ändå.) Kanske är det därför att jag saknar att höra det, saknar att försöka staka mig fram och sedan inse att jag faktiskt blir allt bättre på att prata och förstå.

Ibland tar jag till och med i och skriver ett kort brev på det sistnämda språket. Egentligen säger det inte mycket, vad jag gör, vad jag ska göra, vad jag känner och hur min mamma mår. Dock så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite bra, allt jag kan har jag nämligen lärt mig genom att lyssna och tvingas prata. kanske hade någon lärare rätt om att jag faktist är duktigt på språk? Jaja, skitsamma. Vem bryr sig om att jag kan prata bäbispråk på turkiska, och att jag saknar det?

Snart ska jag gå tillbaka till mamma, lyssna på P. Diddy's och Keisha Cole's Last night, och le lite.


Kendine iyi bak.

  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0