Nobody knows where they might end up.

Jag vaknade av att det snöade i morse, snöade! Det var anledning nog för att jag skulle dra täcket över huvudet och somna om igen men det kunde jag inte så jag gick upp och åt frukost för att sedan sätta mig för att se lite Greys.

I tisdag började jag på OKQ8, jobbade även 3 timmar igåt och det går bra! Fast det är lite läskigt när man ska låsa och så, jagmenar senare kommer jag att vara ensam och tänk om det kommer någon liksom? Iaf, det ska nog gå bra, och det känns bra att ha något att göra, samt att ha kommit ifrån Ica. (Nej, det kommer ingen bild på hur jag ser ut i jobbarkläder, det måste se live om ni är intresserade.)

Mamma är nu hemma från sjukhuset, för ett tag. Vi får väl se hur länge det ar innan dom kommer på vad de ska göra för att hjälpa henne. Det är skönt att ha henne hemma faktist. jag som aldrig brukar vara mammasjuk hade faktist en känsla av det där ett tag.

Samtalet igårkväll var mysigt också, det verkar som att saker och ting börjar reda upp sig och som att det faktist går åt rätt håll. Dock gav jag ett löfte om att vi ska dansa, och de flesta vet att jag normalt inte gör det. Men vad göt man inte?  

It's nothing wrong with being scared, it only means you have something you dont't want to lose. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0