Restless
Jag är sjukt rastlös. Vaknade efter sisådär 4 timmars sömn och kunde absolut inte somna om, men låg kvr i sängen och försökte slappna av men till lsut å gick det inte. Drog på mig ett par mjukisbyxor för att sedan ta en promenad i skogen, den runda som jag och Åsa gick igår, tänkte att då kanske det känna bättre men inte då. Det var skönt, lagom varmt och jättevackert, men det kryper fortfarande i kroppen som myror.
Tog en snabb promenad till pappa, där jag är nu. Jag kan inte direkt säga att det känns så mycket bättre men jag ska försöka hålla igång och inte bara sätta mig ner för att glo på TV, vilket jag inte tror är möjligt just nu. Varför är det såhär? Kanske blir det bättre på tisdag då jag får börja upplärningen på OK, något att fokusera på och inte bara mala på med tanlar om allt möjligt.
Igår kväll hittade jag första säsongen på Greys Anatomy hos mamma. & timmars enare, (med ett toalettbesök som enda stopp) hade jag sett klart den säsongen. Visserligen bara 9 avsnitt men really det var inte fel! Nu ska jag ta andra delen av säsong 2 från pappa och fortsätta mitt maraton. Mamma ligger fortfarande inne på lassa så kvällarna är lite ensamma ibland.
Nehej, nu har jag suttit för länge. Jag måste rör på mig. Frågan är ju bara var jag ska gå. Runt samhället, tillbaka till mamma för att duscha sedan på ICA för att handla lite sedan... jag vet inte. Just nu så vill jag göra allt men inget. Jag vill träffa folk men känne rinte för att umgås. Och jag vill inte heller störa, fast jag kankse inte gör det. Förvirrande är vad det är. Jag känner mig just nu lite som Meredith, sådär flängig och fram och tillbaka. Jag skulle vilja vara dramatisk och smälla i dörrar, fly från ett rum eller bara vända någon ryggen, men på vilka grunder liksom? Jaja, skit i det. Jag kan ju alltid... det finns alltid något att göra hemma eller hur?
Tog en snabb promenad till pappa, där jag är nu. Jag kan inte direkt säga att det känns så mycket bättre men jag ska försöka hålla igång och inte bara sätta mig ner för att glo på TV, vilket jag inte tror är möjligt just nu. Varför är det såhär? Kanske blir det bättre på tisdag då jag får börja upplärningen på OK, något att fokusera på och inte bara mala på med tanlar om allt möjligt.
Igår kväll hittade jag första säsongen på Greys Anatomy hos mamma. & timmars enare, (med ett toalettbesök som enda stopp) hade jag sett klart den säsongen. Visserligen bara 9 avsnitt men really det var inte fel! Nu ska jag ta andra delen av säsong 2 från pappa och fortsätta mitt maraton. Mamma ligger fortfarande inne på lassa så kvällarna är lite ensamma ibland.
Nehej, nu har jag suttit för länge. Jag måste rör på mig. Frågan är ju bara var jag ska gå. Runt samhället, tillbaka till mamma för att duscha sedan på ICA för att handla lite sedan... jag vet inte. Just nu så vill jag göra allt men inget. Jag vill träffa folk men känne rinte för att umgås. Och jag vill inte heller störa, fast jag kankse inte gör det. Förvirrande är vad det är. Jag känner mig just nu lite som Meredith, sådär flängig och fram och tillbaka. Jag skulle vilja vara dramatisk och smälla i dörrar, fly från ett rum eller bara vända någon ryggen, men på vilka grunder liksom? Jaja, skit i det. Jag kan ju alltid... det finns alltid något att göra hemma eller hur?
Kommentarer
Trackback
