Sleeping to dream - can you have both roots and wings?
Idag är svår att placera, om det ska vara en bra dag eller en mindre bra dag. Jag vet, ryck upp dig Emma! Kom igen, typ men det är inte så lätt alltid. Jag och Hasse åkte in till Umeå och nu har jag en ny resväska. Jag vet även nu var Ica Glunten ligger men har ingen direkt aning om hur jag tar mig dit men jag antar att det löser sig. Jag har nu fem pass inbokade som jag ska jobba där, och det är skönt, för jag pallar inte av att vara ledig på det här viset.
Ärligt håller jag på att långsamt stressa ihop, inte då för att jag har så mycket att göra, utan på grund av motsatsen. Jag tänker och vrider och vänder och analyserar och spelar spel som jag får migrän av, det sliter och det rycks i mig men ingenting fungerar. Jag försöker aktivera mig men det slitar ofta med att jag går en promenad, själv förstås. Det mesta jag gör nu gör jag själv och det börjar bli ensamt. Jag vill vara ytlig och stå bakom en disk, ta emot pengar för att sedan få pengar, jag vill packa och åka men däremellan skulle det vara trevligt att faktist prata med någon. Jag försöker men ingen har tid, men varför skulle dom ha tid med mig? I know, things aren't the way they were.
Erika åkte till Alanya på semester, fick jobberbjudande och stannade kvar vilket var helt rätt gjort. Hade hon kommit hem hade jag antagligen slagit henne gul och blå och skickat tillbaka henne, trots detta saknar jag henne. Klarts om tusan att jag saknar henne, hon är min bästa vän men om ens bästa vän får en chans som denna drömt om så säger man åt henne att ta den, svälja den, leva på den. Det skulle vara skönt att få prata med någon bara, nån som vet vad dom ska svara och när dom ska vara tysta. Dets kulle vara skönt att bara få bli omhållen och få höra atta llt faktist kommer att ordna sig. och jag låtsas, jag låtsas att jag hör det och att det händer men ibland så spricker även det.
Det gjorde ont i morse, även om det gjort ont tidigare. Jag som sagt att det inte kändes längre men det känns. Och det känns nu också. Jag förvånades, visade inte en min och fällde en kommentar, sen lämnade jag ämnet, tog mina saker och la bort dom. Men det kändes, och det känns. Än en gång börjar jag fundera på om människor är värt mödan.
Det vänder sig sig nu i magen, och jag vet inte om det är så att jag är hungrig eller om den här dagen börjar bli sämre. Men jag är van, jag vet hur jag ska göra för att göra det sämre lite bättre. Det börjar bara bli lite tungt. Nej, jag vet inte. Jag lyssnar på mamma, och något någon sa för länge sedan. Dock vill jag bara snabbspola. Vi kan ha normal hastighet och tidsrytm när Hanna kommer hem så jag kan umgås lite med henne, se film som vi hyr gratis om jag är ledig något. Sedan snabbspolar vi igen så att folk kan skratta åt min resväska bakom min rygg och kalla mig bimbo eller något. (Jag funderar på matchande outfit)
Ärligt håller jag på att långsamt stressa ihop, inte då för att jag har så mycket att göra, utan på grund av motsatsen. Jag tänker och vrider och vänder och analyserar och spelar spel som jag får migrän av, det sliter och det rycks i mig men ingenting fungerar. Jag försöker aktivera mig men det slitar ofta med att jag går en promenad, själv förstås. Det mesta jag gör nu gör jag själv och det börjar bli ensamt. Jag vill vara ytlig och stå bakom en disk, ta emot pengar för att sedan få pengar, jag vill packa och åka men däremellan skulle det vara trevligt att faktist prata med någon. Jag försöker men ingen har tid, men varför skulle dom ha tid med mig? I know, things aren't the way they were.
Erika åkte till Alanya på semester, fick jobberbjudande och stannade kvar vilket var helt rätt gjort. Hade hon kommit hem hade jag antagligen slagit henne gul och blå och skickat tillbaka henne, trots detta saknar jag henne. Klarts om tusan att jag saknar henne, hon är min bästa vän men om ens bästa vän får en chans som denna drömt om så säger man åt henne att ta den, svälja den, leva på den. Det skulle vara skönt att få prata med någon bara, nån som vet vad dom ska svara och när dom ska vara tysta. Dets kulle vara skönt att bara få bli omhållen och få höra atta llt faktist kommer att ordna sig. och jag låtsas, jag låtsas att jag hör det och att det händer men ibland så spricker även det.
Det gjorde ont i morse, även om det gjort ont tidigare. Jag som sagt att det inte kändes längre men det känns. Och det känns nu också. Jag förvånades, visade inte en min och fällde en kommentar, sen lämnade jag ämnet, tog mina saker och la bort dom. Men det kändes, och det känns. Än en gång börjar jag fundera på om människor är värt mödan.
Det vänder sig sig nu i magen, och jag vet inte om det är så att jag är hungrig eller om den här dagen börjar bli sämre. Men jag är van, jag vet hur jag ska göra för att göra det sämre lite bättre. Det börjar bara bli lite tungt. Nej, jag vet inte. Jag lyssnar på mamma, och något någon sa för länge sedan. Dock vill jag bara snabbspola. Vi kan ha normal hastighet och tidsrytm när Hanna kommer hem så jag kan umgås lite med henne, se film som vi hyr gratis om jag är ledig något. Sedan snabbspolar vi igen så att folk kan skratta åt min resväska bakom min rygg och kalla mig bimbo eller något. (Jag funderar på matchande outfit)
I'm dreaming of sleeping next to you
I'm feeling like a lost little girl in a brand new town
I'm counting my sheep and each one that passes
Is another dream to ashes and they all fall down
- Jason Mraz
I'm feeling like a lost little girl in a brand new town
I'm counting my sheep and each one that passes
Is another dream to ashes and they all fall down
- Jason Mraz
Kommentarer
Trackback
