Mindeating
Jag sitter och funderar på vad det är som gör att det blir allt svårare att komma hit igen. Men jag inte, kanske är det jag själv som gör det svårt även om jag inte riktigt tycker att jag förtjänar dessa raseriutbrott för ingenting.
Jag har hållit mig hos mamma de senaste dagarna då det är lugnast. Inga bråk, inga tjaf¨s och inga diskussioner som går överstyr och trycker ner mig i skorna. Sist klippte jag av och stängde dörren hårt efter mig. Jag behöver ingen mer skit, jag behöver inte höra vilken dålig människa jag är. (Min självbild är inte så enorm att den behöver göras ännu mindre.)
Nej, jag vet inte om det är meningen att jag ska vara här då det inte spelar någon roll alls vad eller hur jag gör. Det gör ont att vara slagpåse för någon som varit så viktig. Men tider förändras, likaså gör människor.
