To be, or not to be.
Jag önskar jag lika rattfram som Ville i Bonde Söker Fru. Hur bra skulle inte det vara? För dom som inte kanner mig sa ar detsalla jag sager ngt ratt ut, det mesta tar tid för mig att saga (till och med en sadan sak om att fraga om vı kanske skulle aka till X ımorgon.) Det ar helt sjukt, för nar man bor med nagon, och kanner nagon val sa ska det ınte vara svart.
Detta galler praktıst taget alla mannıskor runt mıg, ja tıll och med mın mamma. Hur blır man mer ratt fram? Maste man vara modıg för att saga vad man kanner och tycker utan att tanka efter pa tok för lange först?
Kommentarer
Trackback
