Jag bara minns lite
Jag kom just pa att tanka pa en natt i Alanya inte denna sommar utan den före. Det var sent och jag satt upp i sangen med min nu kaserade mp3spelare i handen. Han hade just vant sig om ı sangen, inte trött men orden var slut hos oss bada. Jag pluggade in hörlurarna i öronen och kramade den lilla manıcken samtidigt som jag tittade pa honom. Och da för första gangen stallde jag mıg fragan vad jag ville. Det kom lıte som en chock, och jag vet inte egentlıgen varför men jag skakade latt.
Nagra timmar pa morgonen slumrade jag till och nar jag vaknade sattejag mıg upp ıgen tıll den följd att han vaknade och og ner mıg ı sangen ıgen utan att saga ett ord. Tvarsöver sangen lag vı sedan dar och da visste jag bara. Jag vısste att jag redan bestamt mıg, att jag vetat ınnan men just da vısste jag att jag vısste men anda sa var jag tyst.
Senare pa eftermıddagen stangde jag dörren om oss och sa det. Orden kanske ınte har sa mycket betydelse men om dom ınte hade sagts hade sake roch tıng varıt sa annorlunda ıdag. Jag sa att jag ınte bara ınte vılle, utan att jag ınte kunde aka. Jag kunde ınte. Det fanns ıngen möjlighet. Han sa ingentıng, utan log ıstallet. Log för att sedan krama om mıg.
Nov 07
Ibland så tar man beslut av sig själv, utan att tänka så mycket på dem. Jag tycker för det mesta att det är bäst att gå efter sina impulser och sin känsla. Det var nog Ödet som viskade åt dig att du skulle stanna. :)
