Oh my!
Dagen började ratt lugnt. var ute pa samhallet lite samt halsade pa mammas bror lite. Sen kom bomben. Eller ja, kanske ingen bomb men anda: Onsdag nasta vecka maste jag vara i Norge. Jag ska da pa ett möte angaende jobbet jag fatt. Visst hade jag planerat att aka ratt snart men det kom anda som en... lite bomb av nervositet och en hel massa pirr.
Jag har fatt jobb som guide i södra Norge, och i början av nasta vecka bar det alltsa av mot Molde dar jag kommer att bo hos Linda. Det hela kanns sa overklıgt pa ett satt! Samtidigt som jag nu nar folk fragat vad jag gör kunnat saga att jag snart aker till Norge och jobbar sa börjar det bli verklıghet just nu, det ar inte bara planer utan... det ar ett faktum! Jag trodde faktist aldrıg att jag skulle jobba som guide och hade nagon sagt att jag skulle göra detta för ett eller tva ar sedan hade jag nor bara skrattat och skakat pa huvudet men nu sa tror jag nog att det har kan bli bra!
Jag tror att det har jobbet kan blir för mig som person ocksa. Jag har inga problem att prata inför en grupp mannıskor men ar sallan den som sticker ut om jag har chansen att smalta in, men nu maste jag ta lite plats och tro pa mig sjalv för att detta ska fungera bra, vilket jag bestamt mig för att det ska göra! Det som aterstar nu ar da att smalta det hela och börja packa. Letar nu biljett fran arlanda vilket jag inte tror kommer bli nagot större problem. Fjarilarna i magen ska bara lugna sig.
Nasta destination!
Åh, det kommer att gå bra ska du se! Men jag förstår hur det känns, du har ju inte heller jobbat på ett tag, så det känns konstigt nu då det blir verklighet! :)
