En helt underbar dag
Las rubrıken med en stor portion ironi.
Dagen började med att papprena till bilen var sparlöst försvunna nagot som Cihan fick skulden för vilket resulterade i att han blev arg (vilket bara ar förnamnet, har ni hört om turkıskt temprament?) Dock sa hittade vi igen den lilla mappen lite senare, hos polisen som glömt lamna tillbaka dem efter att gjort en rutinkontroll för ett tag sedan. Men det rackte inte, Cs mamma var fortfarande arg (fraga mig inte varför) och det hela slutade med en hel skrikande, en telefon i delar över köksgolvet och ett smallande dörr.
Sjalvklart sa lag inte de borttappade papprerna bakom allt detta men det ar nagot jag later stanna mellan vaggarna hemma i lagenheten. Detta ar dock inte första gangen det hander, och bade jag och C inser att denna sitation inte ar hallbar, vilket för oss bada ar en ratt tung ryggsack.
Sa, det som hander nu ar att vi ska se vad vi kan göra at saken, (lugn familjen, det ar ınga rıngar eller bebisar inblandade, inte heller ett uppbrott) och istallet för att bara prata om det blir det nu att ta tag i det hela. Detta ar alltsa, ingen bra dag alls. Inte den samsta jag haft men jag skulle ha klarat mig utan den. Darför passar jag mig för alkohol ikvall - det brukar aldrıg sluta val, och ska se om jag kanske kan fa i mig lite mat nu nar systemet lugnat ner sıg.
Anyway, jag hoppas att detta löser sig sa bra det kan göra och att vi snart kan börja VART liv tillsammans.
Dagen började med att papprena till bilen var sparlöst försvunna nagot som Cihan fick skulden för vilket resulterade i att han blev arg (vilket bara ar förnamnet, har ni hört om turkıskt temprament?) Dock sa hittade vi igen den lilla mappen lite senare, hos polisen som glömt lamna tillbaka dem efter att gjort en rutinkontroll för ett tag sedan. Men det rackte inte, Cs mamma var fortfarande arg (fraga mig inte varför) och det hela slutade med en hel skrikande, en telefon i delar över köksgolvet och ett smallande dörr.
Sjalvklart sa lag inte de borttappade papprerna bakom allt detta men det ar nagot jag later stanna mellan vaggarna hemma i lagenheten. Detta ar dock inte första gangen det hander, och bade jag och C inser att denna sitation inte ar hallbar, vilket för oss bada ar en ratt tung ryggsack.
Sa, det som hander nu ar att vi ska se vad vi kan göra at saken, (lugn familjen, det ar ınga rıngar eller bebisar inblandade, inte heller ett uppbrott) och istallet för att bara prata om det blir det nu att ta tag i det hela. Detta ar alltsa, ingen bra dag alls. Inte den samsta jag haft men jag skulle ha klarat mig utan den. Darför passar jag mig för alkohol ikvall - det brukar aldrıg sluta val, och ska se om jag kanske kan fa i mig lite mat nu nar systemet lugnat ner sıg.
Anyway, jag hoppas att detta löser sig sa bra det kan göra och att vi snart kan börja VART liv tillsammans.
Kommentarer
Postat av: Laura
Jag hoppas att allt kommer att ordna sig för er gumman, vad än det är! Om du vill får du berätta för mig, lovar att inte publicera den kommentaren i så fall! Blir det trångt att bo tillsammans med hela familjen..?
Kram!
Trackback