Ett hål i mitt hjärta
Efter en dag av resa igåar och en kväll före det av.... jag vet inte vad jag ska kalla det sa sitter jag nu hemma hos systeryster och försöker första vad som hänt. Det är alltid sa nar jag åker hem' första dagarna så har jag ingen dorekt aning om var jag är men det kanske ´är normalt.
Som vanligt' sov vä egentligen ingenting natten innan, vi såg lite film' pratade en hel del, Cihan envisades med att filma och nu i efterhand så ska jag väl erkänna att jag är rätt glad för det. Igårkväll så satt jag uppe ett tag efter att Hanna och Henke gått och lagt sig av ren vana, väntade på att höra en nyckel i dörren men det kom aldrig och jag visste varfrör men ändå inte.
(Jag vet att det bara gått en dag, men något saknas. En kroppsdel, en del av hjärtat, en hand i min och det känns som när man drar av ett plåster fast i inombords) I already miss you honey.
Hanna och Henke har blivit klar i nya lägenheten, tror jag. Det är väl småsaker som ska fixas men som jag föstod så är det klart. Igår kände jag bebben sparka vilket tillsammans med telefonsamtalet från Anna gjorde dagen läte lättare.
Som vanligt' sov vä egentligen ingenting natten innan, vi såg lite film' pratade en hel del, Cihan envisades med att filma och nu i efterhand så ska jag väl erkänna att jag är rätt glad för det. Igårkväll så satt jag uppe ett tag efter att Hanna och Henke gått och lagt sig av ren vana, väntade på att höra en nyckel i dörren men det kom aldrig och jag visste varfrör men ändå inte.
(Jag vet att det bara gått en dag, men något saknas. En kroppsdel, en del av hjärtat, en hand i min och det känns som när man drar av ett plåster fast i inombords) I already miss you honey.
Hanna och Henke har blivit klar i nya lägenheten, tror jag. Det är väl småsaker som ska fixas men som jag föstod så är det klart. Igår kände jag bebben sparka vilket tillsammans med telefonsamtalet från Anna gjorde dagen läte lättare.
Kommentarer
Postat av: Laura
Så du är tillbaks i Sweden nu... Förstår dig mycket väl, hur jobbigt det känns de första dagarna, man går liksom bara i en dvala och inget känns riktigt bra. Vad kommer att hända nu då?
Många kramar!
Trackback