Emma Karolina S

Ett lugn spred sıg nyss ınom mıg. Jag har ingen anıng om varifran det kommer eller om det ar nachochipsen som jag tuggat i mig som nu haller pa att smaltas vilket gör mig lite slö men - innan jag kom hit, till Trabzon, hade jag ett underligt samtal med en kvinna jag aldrıg traffat förut, och det underliga med det var att det inte alls var sa underligt utan valdıgt naturlıgt trots det som sades. Hon sa det manga har sagt, sager och kommer att saga att man aldrıg ar ensam. Det finns alltid nagon dar för dıg och denna kommer alltid att finnas dar, sittandes pa en axel och nar det behövs ge tröst och skydd.

Visst, tanker ni, jaja vi har hört det tidigare. Men ibland ar det ratt tryggt att tro att det faktıst fınns en specıell skyddsangel för en, en som enbart fınns dar för mig. Om det stammer eller om det ar ren fantasi bryr jag mig inte alls om, för det spelar faktıst ingen roll!


Flummigt? Isf skyller jag det pa dem dar nachochipsen as well.