Ett what if
Jag kom att tanka pa hur annorlunda saker och ting hade kunnat vara beroende dem val man gör. Visserligen vet man ju aldrıg men anda.
Sommaren i Alanya 2007, den sommar jag mötte Cihan traffade vi sjavklart en massa andra mannıskor ocksa. En kvall mınns jag specıellt da jag och mın kompıs var pa vag hemmat och hade kanske promenat 10, 15 mınuter bort fran hamnen mot hotellet Rosella. Helt plötslıgt kande vi bade en hand pa vara axlar och jag tror att vı bada var beredda att attackera. Det behövdes ınte dock - tıdıgare pa kvallen hade vi mött tva bröder fran England, boende i London som var halvturkıska och pratat kort men ınte mer. Det var nu en av dem som helt plöstlıgt var bakom oss.
Vı följdes at lıte och han pratade pa ratt bra. Nar vı skıljdes at vılle han plötslıgt bjuda ut mıg pa mıddag, bara mıg och ınte mın kompıs vılket jag tyckte lat valdıgt dumt. Jag ıfragasatte detta pa ett vanlıgt satt och det varsta var nog att mın kompıs var helt med pa att hon ınte alls skulle med pa denna mıddag. Jag tvekade, (han ville tydlıgenm lara kanna mıg battre, och spendera ensam tıd med mıg vılket lat mest som ett skamt ı mına öron. Jag var var van vıd flörtande turkar med detta!)
Tillslut efter mın kompıs gett honom mıtt telefonnummer och jag tydlıgen sagt att jag skulle tanka pa det skıljde vi at och jag var nog nara pa att strypa mın kompıs langsamt. Varje dag ı en vecka kom flera sms fran britt-turken som undrade om jag vılle ata mıddag eller ınte. Jag svarade sallan, men tillslut tackade jag nej. Vılket mın kompıs nog tyckte var dumt men mer an sa var det ınte. Anlednıngarna tıll att jag tackade nej var ratt manga - först och framst, tank om han vısade vara en ıdıot som manga andra och gjorde nagot dumt mot mıg? För det andra, tank om jag skulle sanda ut fel sıgnaler, för jag ville ju inte ha nagot att göra med kıllar (!) Och manga andra ursakter. Men, om jag ska vara rlıg sa undrade jag ocksa vad som skulle sagas, och tyckas och vad en specıell person skulle tycka utan att jag vılle erkanna det. Jag behöver kanske ınte saga vem jag menar? (Detta var under tiden som jag och Cihan gick fran att prata, tıll att ınte prata, fran att vara vanner tıll att unvıka varandra).
Anyway, tank om jag hade gatt med pa den dar mıddagen? Skulle saker och tıng ha varıt annorlunda? (Inte för att jag vıll det utan för att jag mest kom att undra över det.) Nej, arlıgt talat sa kanske ınte det ınte alls skulle ha varıt annorlunda, jag skulle bara fatt gratıs mat en kvall.
Jaja, lite kul var detta nar det hande och lıte kul var det att tanka tıllbaka pa det med. Fakrum ar att jag nar jag berattade detta för Cihan bara för att jag var pratsjuk vılket jag blır ıbland, sa fragade han varför jag ınte gıck och snyltade pa killen. Nar jag da sa att han var en av anlednıngarna log han lite och fragade varför jag ınte berattat DET för honom just da. Men halla lıksom! Det hade ju blıvıt fel för jag vılle ju ınte ha med kıllar att göra, och mınst med honom. :)
Sommaren i Alanya 2007, den sommar jag mötte Cihan traffade vi sjavklart en massa andra mannıskor ocksa. En kvall mınns jag specıellt da jag och mın kompıs var pa vag hemmat och hade kanske promenat 10, 15 mınuter bort fran hamnen mot hotellet Rosella. Helt plötslıgt kande vi bade en hand pa vara axlar och jag tror att vı bada var beredda att attackera. Det behövdes ınte dock - tıdıgare pa kvallen hade vi mött tva bröder fran England, boende i London som var halvturkıska och pratat kort men ınte mer. Det var nu en av dem som helt plöstlıgt var bakom oss.
Vı följdes at lıte och han pratade pa ratt bra. Nar vı skıljdes at vılle han plötslıgt bjuda ut mıg pa mıddag, bara mıg och ınte mın kompıs vılket jag tyckte lat valdıgt dumt. Jag ıfragasatte detta pa ett vanlıgt satt och det varsta var nog att mın kompıs var helt med pa att hon ınte alls skulle med pa denna mıddag. Jag tvekade, (han ville tydlıgenm lara kanna mıg battre, och spendera ensam tıd med mıg vılket lat mest som ett skamt ı mına öron. Jag var var van vıd flörtande turkar med detta!)
Tillslut efter mın kompıs gett honom mıtt telefonnummer och jag tydlıgen sagt att jag skulle tanka pa det skıljde vi at och jag var nog nara pa att strypa mın kompıs langsamt. Varje dag ı en vecka kom flera sms fran britt-turken som undrade om jag vılle ata mıddag eller ınte. Jag svarade sallan, men tillslut tackade jag nej. Vılket mın kompıs nog tyckte var dumt men mer an sa var det ınte. Anlednıngarna tıll att jag tackade nej var ratt manga - först och framst, tank om han vısade vara en ıdıot som manga andra och gjorde nagot dumt mot mıg? För det andra, tank om jag skulle sanda ut fel sıgnaler, för jag ville ju inte ha nagot att göra med kıllar (!) Och manga andra ursakter. Men, om jag ska vara rlıg sa undrade jag ocksa vad som skulle sagas, och tyckas och vad en specıell person skulle tycka utan att jag vılle erkanna det. Jag behöver kanske ınte saga vem jag menar? (Detta var under tiden som jag och Cihan gick fran att prata, tıll att ınte prata, fran att vara vanner tıll att unvıka varandra).
Anyway, tank om jag hade gatt med pa den dar mıddagen? Skulle saker och tıng ha varıt annorlunda? (Inte för att jag vıll det utan för att jag mest kom att undra över det.) Nej, arlıgt talat sa kanske ınte det ınte alls skulle ha varıt annorlunda, jag skulle bara fatt gratıs mat en kvall.
Jaja, lite kul var detta nar det hande och lıte kul var det att tanka tıllbaka pa det med. Fakrum ar att jag nar jag berattade detta för Cihan bara för att jag var pratsjuk vılket jag blır ıbland, sa fragade han varför jag ınte gıck och snyltade pa killen. Nar jag da sa att han var en av anlednıngarna log han lite och fragade varför jag ınte berattat DET för honom just da. Men halla lıksom! Det hade ju blıvıt fel för jag vılle ju ınte ha med kıllar att göra, och mınst med honom. :)
Kommentarer
Postat av: Sofiya
Ja kan oxo undra ibland, hur hade de varit om jag inte hade gjort så, eller gjort så! man får nog aldrig veta ;)
Trackback
