Morgonpromenad
Jag var uppe med tuppen i morse! Klockan 8 hoppade jag i skorna och tog med kameran för att knappa lite kort pa sjalva parken som tillhör omradet dar vi bor. Jag har ingen anıng om hur varm det var men jag blev nastan varm i min skınnjacka till skillnad fran förra veckan da jag höll pa dö sa fort jag stack ut nasan dörren (okej, inte riktigt men nastan!)
Tror ni nu bilderna gar att ladda upp, nej inte det. Och det hgar inte nu heller nar jag trixat och svurit tyst pa 3 olika sprak. Jag ger upp!
lkan
Anyway - ja, ag sitter pa Süleyman Bar just nu, det ar folktomt och lagom svalt har inne för att det inte ska stinka bar, aven om det stadas konstant har. Lİte oroande ar att Cihan star i baren och det brukar aldrıg sluta bra, han kan inte blanda drinkar vilket jag inte tror att han gör men anda. Det han duger till ar att halla upp juice/cola i ett glass och racka det till mig utan att spilla samt kaka mandlar som en ekorre.
Jag vet annu inte nar jag aker hem, eller om jag ar hemma och ska aka till Sverige senare. Lite förvirrande ar det ja, men jag försöker att inte tanka pa det. Pa det satt Cihan ar mitt hem kanns det anda att jag inte bor hemma hos mig. Missförsta mig inte, jag har det bra, valdıgt bra och jag trivs. Miljön runt om krıng ar superharlig och jag och Cihans mamma har interna skam. Men ni fattar kanske?
Cihans chef, eller managern har ar en ratt rolig man. Alltid kladd i kostym och valrakad, jag vet inte men antar att han kör en pralig bil och sa vidare. Varje gang jag kommer hit fragar han om det ar nagot problem med min kare pojkvan och jag skrattar och skakar lite latt pa huvudet. Da tillagger han att om det skulle bli nagot problem i framtiden skulle han ta hand om det, och visar sina muskler. Humor nivan har ar alltsa pa en ratt trevlig höjd. :)
