Mörka rum
Varför vet jag inte, det har bara alltid, alltid varit sa. Sa lange jag kan minnas har jag sjunkit ner för vaggen stirrandes in i ett skap fyllt med handukar eller rengöringsmedel för att sedan se mig sjalv i en mörk spegel. Och inte heller spelar det nagon roll om jag ar hemma eller ınte. Det spelar ıngen roll, om det varıt utomlands eller pa jobbet, hemma eller pa skolan. Nar det rınner över sa hittar man mıg alltıd pa en toalett.
Detta inte nu för att jag gillar rummet specıellt mycket. Jag tror att det kan bero möjlıgheten att lasa in sıg och att det alltid finns en ursakt till att man sıtter dar, aven om den ar mındre trevlıg. Eller sa det bara ett konstıgt pahitt av mıg sjalv som jag inte kan komma ihag, vem vet?
Tack! Men jag känner mig inte precis som någon förebild... :P Dock så blev jag lite sporrad idag då jag hade suttit och pratat med Ahmets syster Ayses mans brors fru (haha, lite invecklade släktförhållanden va?) Filiz i någon timme eller så, och hon påpekade hur bra turkiska jag pratar och att hon tycker att jag beter mig som en turk, både till sättet och min stil att prata. :) Det kändes som ett accepterande på sätt och vis. :) Men samtidigt så har ju min finlandssvenska identitet också stärkts av att bo här, jag vet att hur länge jag än kommer att bo i Turkiet och även om jag skulle få dubbelt medborgarskap och prata bättre turkiska än en infödd, så kommer jag ändå alltid att vara Laura ifrån Åbo, och det kan ingen ändra på. :)
Haha, ja, pingviner går ju lite som om de har bajsat ner sig eller nåt, så jag tror INTE att du går så! :)
Jag hoppas att du slipper mörka toaletter på ett tag nu gumman... Samtidigt förstår jag dig, jag har inte tänkt på det tidigare, men toaletter är faktiskt ganska sköna att låsa in sig på då man behöver en stund för sig själv. Ingen som kan störa en eller komma in när som helst, man får och kan bryta ihop hur mycket som man vill där...
Kram!
