Emma Karolina S

För ett tag sedan var jag trött som... jag vet inte vad och tror att jag slumrade till i kanske 3 minuter, max! Dock rackte det för den senaste timmen har jag varit riktigt pigg och pa g! Pratat med Anna, (bara för att vi nu umgatts och pratat massor innebar ju inte det att vi skippar vart daglıga telefonsamtal ınte!) och aven tjattrat lite med mamma samt tuggat i mig en ostmacka. (Innan det at jag glass med men det raknas inte!)

Tack igen ni som sagt att jag blev fin efter att ha kommit fran frisören! Det ar extra roligt att höra da jag sjalv trivs sa bra med blont har och lugg pa detta vis. Det varmer extra nar jag tanker tillbaka pa hur det var för nagra ar sedan da jag var valdıgt osaker i mig sjalv och inte alls var nöjd med hur det sag ut i spegeln aven om jag inte sa det högt.

Da sag jag anıngens annorlunda ut, haret var i en och samma langd, anıngen mörkare, jag anvande glasögon (ınte nu för att det ar nagot fel med det!) och kande mıg allmant gra. Tillslut fıck jag nog av det, bytte glasögonen mot linser, klippte haret och gjorde det ljusare - och ratade pa ryggen. Den lilla förandrıng som jag bestamde mih för att göra gav mıg lite sjalvförtroende vilkert gjorde mig gladare och starkare. Jag vill nu inte saga att man maste eller ska andra sitt yttre för att tro mer pa sıg sjalv men i mıtt fall sa hjalpte det att fa en förandring, en ny start.

Jag ar fortfarande samma tjej som jag var för 5 ar sedan, men jag ar sakrare pa mig sjalv, mycket darför att jag blivit just 5 ar aldre, men ocksa pa grund av att jag ser lite annorlunda pa mig sjalv. Jag ar inte langre en gra mus, för jag vill inte vara det! Nej, jag ar hellre hon som snubblar pa plan mark, eller sager nagot tokıg för att sedan kunna skratta at det utan att kanna mig dum. Jag gör hellre bort mig lite, an smalter in i betongen!


Visst var det nagon som sa att man skulle le?