Tattarunge
Sedan mina föraldrar skıljdes 1990 har jag bott pa tva olıka stallen med mın mamma efter att hon flyttade fran huset. Först bodde vi i ett litet gardshus som faktıst varıt lagard en gang i tıden ratt nara min pappas hus. Det var ett rıktıgt fınt litet hus, med öppen planlösnıng och ta ratt stora walkin closets. Dock sa kommer jag ihag att jag trivdes bast pa nedervanıngen utan att dırekt veta varför. Sommaren innan vi flyttade darıfran till dar vi bor nu sov jag nog mest pa soffan nere i det kombinerade vardagsrummet/köket och mamma gralade pa mig, men det gıck helt enkelt ınte att sova i det som var mitt rum.
Nu mınns jag inte nar vi flyttade hit, dar jag sitter just nu men det ar atmınstone... 6 ar sedan och det tog tid, lang tid innan jag kande mig hemma. Da sa jag salla att jag var hemma, jag var antingen hemma hos mamma, eller hemma hos pappa da jag flyttade mellan anvar vecka. Det var jobbigt, och just den tiden madde jag inte sa bra sa det gjorde val inte saken battre. Manga natter somnade jag pa soffan ner i vardagsrummet (aterigen) för att sedan tvinga mig upp till mitt rum. Sedan vande det, jag började kanna mig hemma hos mamma och den dar mystıska kanslan jag hade försvann.
Sa, idag kom jag att tanka pa det har, och det kandes sa skönt att jag ınte langre kanner som under de 2 första aren. Dock sa kanner jag mig lite... hur ska jag saga det? Mın rot ar lite lös. Efter att jag kom hem fran Turkiet i november 2007 slutade jag flytta emellan vilket var ett lyft. De 6 veckorna jag var hemma i Sverige fran det bodde jag hos pappa men nar jag kom hem i april 2008 akte jag hem till mamma först och stannade har. Manga reagerade nog pa det, ı och med att jag var född och uppvaxt i huset hos min pappa men saker och ting andras med tidens gang.
Manga ganger langtar jag efter att... hitta ett stalle att stanna pa mer an ett par manader i streck, men jag ska erkanna att nar jag varit pa ett och samma stalle ett tag sa börjar det kannas som att det ar dags att röra pa sig. Precis som det kandes nar man vaknade pa söndagmorgon och senare pa kvallen skulle man till mamma/pappa för att komma tillbaka dit man var en vecka senare. Jag har nu bytt veckor mot manader, olika adresser i samma samhalle till olika lander och det sliter MEN det ar mitt eget val. Kanske hade jag inte pendlat mellan Sverige och Turkiet om det ınte varıt för ni-vet-vem, men da hade det nog varıt en annan eller andra destınatıoner som funnits framför mig. Iaf kanns det sa.
Lite kul ar ju att som liten blev jag kallad ''tattarunge'' av mın farmor. Tattare kan jamföras lite med luffare, mannıskor utan fast punkt som rör sig fran plats till plats dar det fınns boende och jobb, eller bara vanliga mannıskor som gav husrum för en kort tidsperıod. Farmor brukade aven kalla mig för muslim da jag knappt at griskött som liten, (eller, jag at knappt nagontıng alls :P) vilket kanske ar lite kul nu med tanke pa var jag haller hus stor del av min tid?
Åh, det låter verkligen spännande! Hoppas att du kommer att gilla det! Du fortsätter väl att blogga då är där också? :) Vad kommer Cihan att göra i sommar? Ska du åka ner i september då eller hur har ni tänkt göra?
Hur jag började jobba som reseledare.. Jag är utbildad turisttjänsteman och har alltid viljat jobba med turism, fastän reseledare inte var det jobbet jag drömde om precis. Så hade jag en kille i Alanya tidigare, och jag ville jobba där sommaren 2006 då jag skulle gå ut skolan. Hade sökt jobb på olika hotell i Alanya då en tjej på Alanyaforum hörde av sig till mig. Hon jobbade för Nazar och frågade om jag var intresserad av att jobba för dem, så jag skickade in min ansökan, gick på intervjun och fick jobbet. :) Då jag började jobba märkte jag ganska snabbt att det inte längre funkade med min dåvarande kille, och efter ett velande fram och tillbaks i ca en månad flyttade jag äntligen ut ur vår lägenhet. Jag tänkte i alla fall fortsätta jobba tills säsongen tog slut och sedan åka tillbaks till Finland, men så träffade jag Ahmet och, ja... :) Men reseledare har aldrig varit mitt drömjobb, däremot skulle jag gärna vilja pröva på att jobba på flygplats, kanske i informationsdisken där! Tycker det verkar så spännande med flygtrafik och människor som kommer och går hela tiden, och jag älskar ju att hjälpa människor! :) Så någon dag hoppas jag på att få pröva på det jobbet!
Jag har varit allergisk sedan jag var två ungefär.. Innan dess så brukade jag älska fisk och banan har mamma sagt, men sedan började jag spy varje gång jag åt det. Jag vet inte om jag är allergisk mot det längre, det kan ju hända att det har gått över med tiden också, men jag vågar inte pröva..
En sak som jag däremot är väldigt försiktig med är nötter. Vi märkte att jag var allergisk mot det då jag var två år gammal och pappa hade köpt nötter och satt och åt det i vardagsrummet. Direkt som jag kom in i rummet så fick jag svårt att andas och hela mitt ansikte och min hals svullnade upp. Jag är fortfarande jätteallergisk mot nötter, sommaren 2006 så råkade jag av misstag äta en pytteliten bit plätt med jordnötskräm på, och en stund efter det spydde jag och hela min hals och näsa svullnade upp så jag inte kunde andas! Det var hemskt, jag kippade efter andan men tårarna började bara rinna och jag kunde inte dra in någon luft alls överhuvudtaget! Som tur är befann jag mig hos doktorn på ett av våra hotell i Alanya, och de tog hand om mig omedelbart och gav mig dropp och syre genom en mask. Egentligen borde jag ha suttit på en buss mellan Incekum och Alanya just då eftersom jag skulle vidare till en hotellträff i Alanya, men jag gick till doktorn på hotellet eftersom jag mådde illa. Gud vet vad som hade hänt om jag hade spytt upp på bussen... :S Så efter det försöker jag verkligen att vara försiktig, det räcker med en pyttebit av något med nötter för att det ska ta livet av mig. :S
Ännu en grej som jag känner igen mig, jag är också ganska rotlös! Efter att mina föräldrar skiljde sig då jag var 11 år gammal så bodde jag kvar hos mamma, men då jag var 14 flyttade jag in hos pappa och bodde där i några år tills jag flyttade till skolans internat och bodde där i några år och åkte hem till pappa på helgerna. Men nu då jag åker till Finland så bor jag alltid hos min mamma.
Det är ju inte den enda orsaken till att vi känner oss lite rotlösa, vi har ju liksom ena foten i Turkiet och den andra i hemlandet. Vi står mellan två olika kulturer, och känner oss inte riktigt hemma någonstans. Eller hur?
Men en dag kanske vi också kommer att hitta "hem"! :)
Kram!
Jag kommer ihåg tiden när jag flyttade emellan mamma och pappa varannan vecka. Det var verkligen en tid av ångest. Söndagkvällen hos mamma var hemsk eftersom jag visste att jag skulle åka till pappa. Trivdes inte hos honom alls. Men kände mig dum om jag inte åkte dit. :/
hahaha jo det var ju jättekul
