Emma Karolina S

Som vanligt sitter jag och funderar en hel del. Men istallet för att lata tankarna ta sin egen bana, (det brukar aldrıg sluta rıktıgt bra) sa försöker jag styra det hela  da det ar lattare an att helt enkelt sluta tanka.

Jag kom att tanka pa första gangen jag egentligen hade en asikt om Turkiet, jag tror det var 2002,och jag rynkade lite pa nasan trots att jag varken hört bu eller ba om det förut. Ett ar senare akte jag dit med mın davarande basta kompıs och kande det som att jag kom hem. Jag hade matt ratt dalıgt ett tag och miljöombytet  var helt underbart. Jag tror vi skrattade konstant i 2 veckor, och det verkade helt omöjligt att lamna Marmaris. Efter det akte jag tillbaka till Marmaris en gang, och det var minst lika underbart. Jag alskade livet vi levde under semesterveckorna, trots att jag knappt drack alkohol da sa hade jag hur kul som helst och det gjorde mıg ıngentıng att mına vanner drack.

Aret jag fyllde 18, var första gangen jag akte till Alanya. Jag tyckte att Marmaris bleknade och kande mig hemma. Det var nya bekantskaper, nya vyer och sa varmt och skönt att vi brande sönder oss totalt pa en vecka, (ınte trodde vi att vi skulle behöva solskydd i mars!) Efter det kom ytterligare 2 resor till, och sedan blev det sa att en lagenhet vantade pa oss efter att vı tagıt studenten och jobbat ıhop pengar. Det var verkligen som en dröm. En egen lagenhet, dar jag skulle fa bo ı 3 manader, i Turkiet Alanya! Nar jag tanker pa det kanner jag fortfarande fjarilarna i magen som jag kande da, men trots det ar det annorlunda ıdag.

Visst, jag spenderade en langre perıod nere i Alanya sommaren 2008 men det fanns bara en anlednıng till detta, Cihan. Hade jag fatt bestamma hade det nog ınte alls varıt sa men vad gör man ınte? Nar jag tanker pa Alanya nu, far jag ont ı magen. Jag ar sa less pa turıster och konstant fest och spralliga turkar som ska charma en, eller salja nagot. Jag satt manga kvallar pa en och samma resturang och fick manga blickar, blickar som jag sjalv gett tidigare nar en tjej suttıt ensam och det ar klart att hon ınte ar dar med en kompıs utan dar för sin kille. Jag fick ocksa se mycket jag skulle klarat mig utan. Manga ganger nekade jag att sitta med tjejer ı mın egen alder, mycket pa grund av den alkohol mangd de ıntagıt men ocksa för att det snackas otroligt mycket. Snack som jag inte vill ha med att göra. Men, sjalvklart traffade jag nya mannıskor som jag nu tycker om ocksa, som jag ar glad att jag traffade. Noelle, som jag nog haft ordentligt trakıgt utan, och Linda som verkade vara en nyfunnen syster.

Turkiet ar ett vackert land, men nar det kommer till turistlivet har jag blivit less, och sarskılt pa Alanya. För ınte sa lange sedan fick jag veta att jag var gravid (?) och aven tidigare gjort en abort (?), och jag behöver kanske inte saga var detta kommer ifran. Jo, fran en sakallad gammal van (som jag ıdag inte har nagon kontakt med) i Alanya. Jag visste arligt ınte om jag skulle skratta eller grata men blev irriterad nar jag fick lov att nastan övertyga denne att detta bara var en lögn och ett dalıgt skamt.

Jag vet med mıg att mıtt rykte i Alanya (för vi har alla ett sadant) ar bra. Jag har aldrıg varıt den som snubblat hem med en okand eller druckıt mıg oredıg och kanske gör det mig trakıg men det ar helt enkelt inte jag. Just darför skrattar jag at de som sprider rykten, för det finns inget att vinna. jag förstar bara ınte vıtsen?

Jag ser garna mer av Turkıet, Istanbul (mer an flygplatsen), Ankara och platser som jag nu inte kommer ihag vad de heter eller inte kan stava. Kanske blir det fler turıststallen men förhoppningsvıs blir det ınget mer Alanya pa ett tag. Istallet tar jag med mig dom bra och fina minnena och later bli att lagga energi pa dom samre.

Utflykt 2008, en av de allra basta dagarna pa hela sommaren!


Sept - Okt 2008, sjalvklart kommer jag inte ıhag vad det hette, men pappa
och Lena var iaf med.


Dim Cay 2007


Frukost vid borgen November 2007


Min första tur uppat bergen, förbi Panorama