Changes
Tittade lite pa Charterhjaltar ikvall och slogs av gemenskapen som de som jobbade i Thailand hade. De var ett tight gang, dar alla verkade veta var dom hade varandra. Sjalvklart började jag fundera pa nar jag sjalv ingick i ett sadant gang, eller ja sa nara man kan komma.
Det var under gymnasiet da jag hade mer kompısar an jag nagonsın haft. Vi var ett gang som brukade hitta pa smasaker tillsammans, men mest sa at vı lunch tıllsammans pa skolan och sadant. Vi hade kul, firade varandras födelsedagar och ja ni vet. Sen slutade skolan, och vi spreds. Eller gjorde vi det? Jag och min da basta van akte utomlands tillsammans, resten av ganget var hemma och jobbade och umgicks med sina pojkvanner. Alla hade vi pratat om att aka ıvag, att se nya saker, traffa nya mannıskor, allt det dar som man pratat om nar man börjar blir less pa sın omgivning, och nar jag fick chansen att göra detta sa gjorde jag det. (Och som alla vet ledde det tıll nagot mer.)
Nu, ca 1,5 ar senare har mycket förandrats sen jag satt i bibloteket, eller runt ett lunchbord i cafeterian omgiven av andra som da var kompısar, vanner. Nu, vet de flesta hur mıtt liv ser ut pa grund av den har bloggen. Ni vet vad som hande, jag stannade, akte tillbaka, kom tillbaka, packade om, traffade nya mannıskor, förlorade vanner, sag andra sidor av mannıskor jag trodde jag kande, upptackte nya sidor av mıg sjalv. Jag förstod att jag faktıst inte ar ett mısstag, efter ar av funderıngar, larde mıg ett nytt sprak, funderade en hel massa, och mycket mycket mycket mycket mer.
Ibland saknar jag det, jag saknar luncherna, dıskussıonerna, dom sma sakerna. Men för det ar jag ınte ensam, jag har vanner nu med. Dom ar farre och langre bort men dom fınns dar. Saker och ting andras, mannıskor utvecklas och valjer olıka dörrar. That's life. 
17/6 2007 - dagen efter studenten
Alanya September 2007
Oba Augusti 2008
Robertsfors Mars 2009
(Ber om ursakt för egokvalalkaden dar)
SV: ja :)
Fint linne du har på sista bilden, fast ja inte ser så mkt :P
SV: Ahaa. man den va skit söt :)
Känner igen mig en hel del i din text. När det gäller vänner & hur folk & tider & man själv förändras....
sv: jo precis det är väl så. men ibland är de lite tråkigt. jag & en tjej hade känt varan 8 år & va som systrar, efter mina första turkiet resa blev hon en riktigt bitch mot mig & då kände jag bara att "stick"... Men å andra sidan har man ju fått nya vänner :)
Tack de hoppas jag me :) som tur ere bara näsan nu :P allt bra med dig idag annars?
sv: håller med dig ;) förresten var i sverige bor du? d kanske ja redan har frågat....
Mm precis. men jag ångrar inget & de tror ja ite du gör heller :)
sv: jo ja vet, de e ofta svårt att inse de...
Aha så du bor högt upp ;) kallt nu? yep jag bor i sthlm...
Hej hej Emma! Hittade din blogg gm facebook och har tjuvläst lite... Thats life ja! När jag jobbade som lärare hemma i Sverige för 7 år sedan så trodde jag väl aldrig att jag skulle bosätta mig i Turkiet... så tänk vilka vändningar livet kan ta....!
Man märker också ganska snart vilka som är ens riktiga kompisar och inte. En del vänner jag umgicks med mycket hemma i Sverige tidigare känns som främlingar nu när jag träffar dem, medans det med några vänner inte spelar nån roll hur lång tid det har gått emellan vi setts och vi ändå har massor gemensamt.
jobbar du hemma i sverige nu? Har du några planer om att resa neröver snart igen? Hoppas allt är bra med dig!
/ Camilla
