Boom boom bomb.
Enligt væderprognosen ska det regna tre dagar framøver nu. Iaf kommer snøn att førsvinna men det hade varit så mycket skønare om den kunde smælta bort under solen. Men men, inte så mycket att gøra åt saken.
Annars sitter jag och funderar, hej ær ni førvånade? Jag har varit ensam hemma i en vecka snart så det kom væl som ett brev på posten. Ni vet, ibland fastnar man en viss textrad och sjunger på just denna rad utan att ens komma ihåg resten av sången? Under ca ett år nu har C sjungit "I'm not afraid of the future, boom boom boom" och fråga mig nu inte vad detta ær før boom boom boom, men dom har alltid funnits dær.
Sanningen ær, och var jag vill komma med boom boom boom ær væl att jag ær livrædd før framtiden. Den skræmmer livet ur mig, och detta ær inget nytt, faktist har det varit så længe. Jag minns morgonen då jag skulle på min studentbal, den 9 juni 2007, om jag minns rætt. Klænningen var klar, studentklænningen hængde i graderoben, ALLT vi væntat på i 3 år stod utanfør dørren och helt pløtsligt, då mitt hår var uppsatt och jag var sminkad før bal, då ville jag inte. Jag ville inte alls. Helt pløtsligt, ville jag bara ha fantasin, jag ville inte sluta skolan, jag ville inte på bal jag ville INTE att dem dagar jag længtat efter skulle komma.
Hjærtat mitt går boom boom boom nu. Jag ær lite rædd, lite nervøs, rætt osæker. Angående det mesta. Angående vad jag ska gøra med mig sjælv och mitt liv, eller snarare vad jag kan gøra. Jag ska erkænna att den kommande legetimmen nu næsta torsdag skræmmer livet ur mig. Jag vet næmligen inte om jag vill høra, vad han kan sæga. Hjelp. Nær blev jag vuxen och børjade oroa mig, før vad en lækare kommer sæga? Och det faktum att det som ska meddelas kan komma och førændra allt som man, utan att veta det, faktist længtar till. Hjelp.
Annars sitter jag och funderar, hej ær ni førvånade? Jag har varit ensam hemma i en vecka snart så det kom væl som ett brev på posten. Ni vet, ibland fastnar man en viss textrad och sjunger på just denna rad utan att ens komma ihåg resten av sången? Under ca ett år nu har C sjungit "I'm not afraid of the future, boom boom boom" och fråga mig nu inte vad detta ær før boom boom boom, men dom har alltid funnits dær.
Sanningen ær, och var jag vill komma med boom boom boom ær væl att jag ær livrædd før framtiden. Den skræmmer livet ur mig, och detta ær inget nytt, faktist har det varit så længe. Jag minns morgonen då jag skulle på min studentbal, den 9 juni 2007, om jag minns rætt. Klænningen var klar, studentklænningen hængde i graderoben, ALLT vi væntat på i 3 år stod utanfør dørren och helt pløtsligt, då mitt hår var uppsatt och jag var sminkad før bal, då ville jag inte. Jag ville inte alls. Helt pløtsligt, ville jag bara ha fantasin, jag ville inte sluta skolan, jag ville inte på bal jag ville INTE att dem dagar jag længtat efter skulle komma.
Hjærtat mitt går boom boom boom nu. Jag ær lite rædd, lite nervøs, rætt osæker. Angående det mesta. Angående vad jag ska gøra med mig sjælv och mitt liv, eller snarare vad jag kan gøra. Jag ska erkænna att den kommande legetimmen nu næsta torsdag skræmmer livet ur mig. Jag vet næmligen inte om jag vill høra, vad han kan sæga. Hjelp. Nær blev jag vuxen och børjade oroa mig, før vad en lækare kommer sæga? Och det faktum att det som ska meddelas kan komma och førændra allt som man, utan att veta det, faktist længtar till. Hjelp.
Kommentarer
Trackback
