En dålig flickvän
Trots lite sømn så har det varit en helt okej morgon, æven om natten blev ett rent sagt helvete. Jag brukar ge besked om jag kænner att jag inte klarar av något, en sitaution, en plats något som har skett utan håller det inom mig før att sedan må sæmre och sæmre men igår natt så kunde jag bara inte. Det sved i hela mig nær jag tryckte ner tangenterna som bildade en rætt hård sanning om en potentiel framtid, och ænnu værre blev det nær jag såg mina egna ord på skærmen. Jag trodde inte, att jag hade i mig. Men tydligen så fannd et dær, någonstans. Reaktionen var heller inte den mest trevliga och ærligt talat vet jag inte vad som sker nu.
Med ens blev jag osæker och rædd igår. Det gick inte många sekunder, och jag var fast. Kanske var det dærfør jag slog ifrån mig, och sa ifrån. Det var, allt annat æn enkelt, och hade det inte gjort så ont i mig som det gjorde, hade jag inte alls reagerat. Jag hade sagt gør som du vill. Jag bryr mig inte. Men jag kunde bara inte, jag kunde bara inte låta allt rinna genom mina fingrar helt okontrollerbart. Kanske spelade jag fult, hugg først innan du sjælv blir huggen. Vrid om lite extra i såret innan du sjælv kænner att du faktist också bløder.
Trots allt, vill han fortfarande ha mig. Trots mina hårda ord, trots min kanske egoistiska instællning och panikartade beteende så frågar han nær jag kommer. Han sæger ok, gløm det hær nu, hur længe har det varit du och jag? Hur ær det møjligt? Hade det varit den andra vægen, tværtom hade jag stængt ner internet, telefon och varit tyst i en vecka, men inte han. Nej, han undrar hur længe det varit vi två, han sæger att det ær dags att ha slut på den hær distansen, han sæger det spelar ingen roll hur hård du blir, hur kall och panikslagen - vi fixar det hær.
Jag ær en dålig flickvæn. Iaf inte den bæsta, inte igår natt. Jag hatar att jag blir osæker, rædd och førlorar så mycket tillit på så kort tid. Men, istællet før att hålla tyst, hålla allt inom mig så kom det ut, æven om jag skæms idag. Sanningen ær ibland skit. I alla fall som nu.
I'm sorry.
Med ens blev jag osæker och rædd igår. Det gick inte många sekunder, och jag var fast. Kanske var det dærfør jag slog ifrån mig, och sa ifrån. Det var, allt annat æn enkelt, och hade det inte gjort så ont i mig som det gjorde, hade jag inte alls reagerat. Jag hade sagt gør som du vill. Jag bryr mig inte. Men jag kunde bara inte, jag kunde bara inte låta allt rinna genom mina fingrar helt okontrollerbart. Kanske spelade jag fult, hugg først innan du sjælv blir huggen. Vrid om lite extra i såret innan du sjælv kænner att du faktist också bløder.
Trots allt, vill han fortfarande ha mig. Trots mina hårda ord, trots min kanske egoistiska instællning och panikartade beteende så frågar han nær jag kommer. Han sæger ok, gløm det hær nu, hur længe har det varit du och jag? Hur ær det møjligt? Hade det varit den andra vægen, tværtom hade jag stængt ner internet, telefon och varit tyst i en vecka, men inte han. Nej, han undrar hur længe det varit vi två, han sæger att det ær dags att ha slut på den hær distansen, han sæger det spelar ingen roll hur hård du blir, hur kall och panikslagen - vi fixar det hær.
Jag ær en dålig flickvæn. Iaf inte den bæsta, inte igår natt. Jag hatar att jag blir osæker, rædd och førlorar så mycket tillit på så kort tid. Men, istællet før att hålla tyst, hålla allt inom mig så kom det ut, æven om jag skæms idag. Sanningen ær ibland skit. I alla fall som nu.
I'm sorry.
Kommentarer
Postat av: Laura
Vad skönt! VILL du åka hem då? :)
kram!
Postat av: Sofie i Trabzon
Sv: Jag har hört pà nyheterna att man kommer att underlätta för turkar att söka visum till EU men när det gàr igenom vet jag inte. Informerar dig när jag hör nàgot om det igen.
Hoppas det ordnar sig mellan dig och din pojkvän.
GLAD PÀSK!
Kram fràn ett 11-gradigt Trabzon
Trackback
