Next time I'll be bulletproof

at least on the outside.

Jag ogillar nær storyn upprepar sig, iaf nær det handlar om ting som får mig lite ur spår. Dels før att jag blir arg på mig sjælv før att jag påverkas, dels før att jag alltid hoppas att sist det skedde, var sista gången. Men hej, kanske bara att gilla læget eller, jobba bort den dær osækerheten. Jag ska erkænna, att æven om jag væxt och blivit starkare det senaste året, får jag återfall, dom grabbar tag i mig hær och dær och jag faller mer eller mindre. Den hær gången tror jag dock att jag ræddades av en hel massa klorin som gjorde mig berusad. Ræknas det som ett framsteg?

Sista dagen på jobbet idag då, dom ville jag skulle komma førbi i morgon, men då jag varken skulle skriva timmar eller få betalt tackade jag før mig och sa hejdå. Varfør ska jag gå dit nær jag inte jobbar, om jag inte væljer det sjælv då? Det ær ju inte så att det ær SÅ trevligt. Men men. Det var helt ok, en jæmn strøm av folk blandat med stædning (dærav klorinet, som svider i ansiktet ænda tills nu)  och så fick jag faktist i mig mat istællet før glass idag. Duktigt værre!



Blond igen!



Uppdat.

Jag är inte skottsäker. Kan hända att jag har blödarsjukan med.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0