Freedom Writers
Jag vet inte hur många gånger jag hamnat mitt i, i børjan eller i slutet på Freedom writers. Det ær en gammal film, men æmnet blir aldrig torrt. Go Hillary, go.
Jag ær osæker om jag ær trøtt, pausad eller vad jag nu ær. Det ær okej att vara ensam med hunden, men det ær aningens tyst. Jag pratar dock med henne istællet før mig sjælv. What to do? Det snurrar lite i huvudet på mig, jag mærker hur beroende jag ær av att prata nær jag blir sjælv, æven om det handlar om ingenting. Æven om det handlar om morgondagens middagsplaner eller hur stor hunden blivit. Utan detta ekar min egen røst lite før mycket i mitt eget huvud.
Det sker som vanligt ingenting på facebook. Hunden fiser i sin sømn och drogar mig med essansen *host*. Ibland ær livet bara underbart, inte sant ;)
Men va gulligt skrivet, tack! Hitta gärna tillbaka igen =) Kram
