Varför du inte gå ut?
En stund innan jag læmnade jobbet så snackades det lite om vad som skulle ske ikvæll. Grabbarna (gubbarna) skulle ut læt det som och den nyaste av dom, han som børjade efter mig, frågade varfør aldrig jag var ute på fest på en blandning av svenska och norska med en helt annan grammatik.
Faktist får jag inte ut så mycket att gå ut och spenderar pengar på intræde, alkohol och nattmat. Dessutom så spyr jag nær folk praktist taget slickar mig i ansiktet samt diskuterar vem som skall sitta bredvid mig eller vem som ska betala det jag egentlig inte alls vill dricka. (Det låter kanske sjælvsækert, bimboaktigt men ja så var det sist och nej det var inte trevligt alls.) Sedan ær det allt skvaller som jag helst håller mig undan. Går man ut och håller sig till cola har man såklart vart dritings, sækert nog hånglat upp minst 3 olika killar och føljt med en av dom hem. (Min stil, inte sant?)
MEN, det ær heller inte rætt att man som jag væljer att inte alls gå ut. Nej, då ær tycker man tydligen att man ær bættre æn alla andra, enligt bygden eller ja... glappkæftarna. Varfør kan inte folk bara skøta sitt eget? Och skita i vad andra gør så længe inte berør en sjælv? Och varfør ær det så svårt att sæga det man hørt, tror man sett, eller undrar øver straight to my face? Nej tack, jag stannar hellre hemma. Vill man då tro att det ær dærfør att jag respekterar min pojkvæn (vilket jag gør men inte gør det någon skillnad om jag går ut eller inte) eller om det ær dærfør att jag anser mig vara bættre æn de som gør motsatt. Nej, vad sægs om att rydda upp hemma innan man børjar rota till det hos alla andra?
Jag och Sinem nyår 0910.
