Se framåt

Mitt i mitt tunga inre sæger jag till mig sjælv att se framåt. Att finna glimtar av ljus och hopp som får mig att må lite bættre. Jag ær ledsen, men nær jag ser framåt just nu ser jag minst 1, 5  månad av samma kænsla som jag har i magen just nu. Det ær tomt, och hur mycket och vad jag æn æter så fylls det aldrig. Det bara ekar och jag vill inte eka! Jag vill inte vara tom.

Se framåt, hur långt fram måste jag se? Tills den dagen jag vinner 20 miljoner på lotto? Uffa. Jag borde egentlig stænga ner hela pcn och internet och inte prata med någon alls. Annars kommer jag fortsætta med dessa negativa, mer eller mindre depressiva inlæggen.

Ibland vill jag inte kænna det jag kænner. Jag vill bara inte. Jag vill inte ha distansen dær. Jag vill ha hjærtat dær det ska vara. Men det finns bara en som jag vill ha.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0