The sky is the limit
Officiellt har då sommarlovet i Sverige børjat. Skolorna ær slut, och det ær 3 år sedan jag tog studenten. 3 år. Det var som igår vi stod uppe på traktorvagnen, mitt i øsregnet utan att bry oss. Vi hoppade, tjoade, lovade varandra och lærare att hålla kontakten.
Jag trodde aldrig då, att jag 3 år senare skulle sitta i Norge. Inte heller att jag skulle vara den jag ær idag. Jag har hunnit med x antal turer till och från turkiet, från sverige och norge. Jag har insett att ting inte riktigt var som jag trodde jag har såklart ændrats som person. Till det bættre, tror jag iaf. Till skillnad från førr, vill jag iaf tro, har jag lite mer ben i næsan. Lite tjockare hud. En bredare sikt på vissa ting.
Var jag ær om ytterligare tre år har jag ingen aning om. Inte heller vill jag egentlig veta, eller jo, en hint skulle vara bra, hehe. Men, jag antar att det ær något av det ansvar var mænniska har, att se till att vi kommer någonstans, eller åtminstone har det bra. Allt ær møjligt.
Jag trodde aldrig då, att jag 3 år senare skulle sitta i Norge. Inte heller att jag skulle vara den jag ær idag. Jag har hunnit med x antal turer till och från turkiet, från sverige och norge. Jag har insett att ting inte riktigt var som jag trodde jag har såklart ændrats som person. Till det bættre, tror jag iaf. Till skillnad från førr, vill jag iaf tro, har jag lite mer ben i næsan. Lite tjockare hud. En bredare sikt på vissa ting.
Var jag ær om ytterligare tre år har jag ingen aning om. Inte heller vill jag egentlig veta, eller jo, en hint skulle vara bra, hehe. Men, jag antar att det ær något av det ansvar var mænniska har, att se till att vi kommer någonstans, eller åtminstone har det bra. Allt ær møjligt.
Kommentarer
Trackback
