iiiiiih.
Jag næstan spricker!!! Det ær så att jag har lite rackartyg før mig, men datumet før detta ær sååå långt bort! :( Skit liksom, jag som har børjat planerat in det minsta detaljerna och så ær det næstan så långt bort att allt kan ske och kanske blir det inte ens av... Usch liksom! Och hur ska jag kunna hålla tyst angående det hær? Hah? Jag som spottar ur mig allt sekunden efter hag bestæmt mig før det liksom. Men jag ska verkligen sy igen munnen på mig sjælv nu. Det blir så mycket kulare då!
Linda ær på jobb så jag och Chibis ær ensamma hær uppe, kidsen hærjar nere i kællarstugan. Jag har ætit en hel (!) honungsmelon, size S såklart, inte det gigantiska som man køper utomlands men likavæl. Det var gott, men tanken på att jag ingen annan æn jag åt den gør mig lite kvalm. Men men, fuck it.
Påvæg till jobbet idag (just nør jag høll på att falla på næsan faktist) pep telefonen till. Det var næstan så att jag smælte rætt genom skorna, så mycket log jag. Ibland kan C vara rætt søt, och han vet nær det behøvs. ♥
Skridskor i Antalya sept. 2009
Haha, hur så skulle du ha dött om du ingick i min släkt? :) Vavava, du icke gilla min familia? :P
Jo tack, magsjukan verkar ha gett sig och likaså flunssan, hoppas jag klarar av resten av tiden på dagiset utan sjukdomar! :P Hur är det med dig då?
Jag kan tänka mig... :) Mina mages stoppsignaler fungerar nog som de ska, men det är tyvärr inte alltid som de når hjärnan!
åh va roligt med skridskor. :D dock skulle jag nog komma därifrån väldigt blå. ;)
