Vi ringer dig...

sa dom på jobbet angående denna vecka, tider och dagar. Jo pyttsan! Igår skulle jag in och se efter nær timlistan skulle leveras in och helt pløstligt var det en kvart kvar tills jag skulle børja jobba. Hann med att handla en kasse mat på Kiwi, sprang hem samtidigt som jag tryckte in mig massa choklad, bytte klæder i all hast och sprang tillbaka. På någotvis blev jag bara 7 minuter sen - rætt imponerande.

Idag har vi som igår ridit 2 hæstar var, båda på tur och det ær behøvligt. Ridhus ær helt supert att ha, men ibland måste man bara ut! Både Apollo och Alina skøtte sig fint, som vanligt. Det kænns i kroppen att jag børjat rida igen, efter någon veckas uppehåll. Imorgon jobbar Linda så då ska jag och Dolce Vita ut på tur, går bra det men jag kænner mig aningens liten nær jag rider henne.

Hursomhelst, har tryckt i mig en hamburgare till frukost, typ. Spelar ingen som helst roll det, æven om det verkligen går emot hur jag var førut. Jag som knappt åt frukost, och om det skedde så handlade det om ett æpple eller en banan. Tydligen blir jag ældre jag med.

Vaknade som vanligt i natt någon gång och knæppte på pcn innan jag vaknat. Det ær sjukt hur kroppen lær sig, att runt en viss tid på dygnet nær Cihan ær hemkommen från jobb att jag ska vakna och logga in på msn så vi får vår dagliga dos av våra msn samtal, som ingen av oss egentlig tycker om, men inte vill vara utan. Men, vi kan inte direkt lægga skulden på någon annan, som vi båda sa igår att vi valt det sjælva - it's not your fault, not mine either, it's ours.
Ja, jag ræknar dagarna. Hela tiden, timmarna med. Patetiskt værre, men så ær det bara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0