Emma Karolina S

Det börjar ga upp för mig att jag maste tillbaka till verkligheten snart. Verkligheten, dar jag inte har en hals att gömma mig i eller nagon som haller om mig om natterna. Nu blir det pengastress, telefonbehov och en massa ensamma natter.

Nej, jag kan inte rycka upp mig sjalv. Jag ar nere och ledsen och min mask haller inte, den haller ınte för mer nu. Jag vet inte hur mycket mer jag haller för. Pa ett satt... men nej. Jag ar trött. Pa ınsidan. Jag vill inte vakna ensam. Jag vill inte.