Emma Karolina S

Sitter med manuskript på 14 sidor och førsøker få in det i huvudet. Population, årtal, namn... Idag ær visserligen bara en upplærning før mig men trots allt får jag lite betalt och det tackar jag inte nej till. Inte till upplærningen heller. Det ær en lång tur och mycket som ska kommas ihåg så det ær nog bra att jag får en chans att læra mig innan allt ansvar ligger på mig.

Trots att det ær længe sedan jag guidade så kænns det ingenting i magen. Jag ær bara illamående på grund av tomheten. Okej, slå mig hårt och længe men det gør så førbannat ont att jag vaknade ensam i morse. Att jag flera gånger vaknade under de få timmarna jag sov och trodde han han fanns dær før att sækra min sømn. Trots saknaden klarade jag knappt av att prata med honom. Det ær ok att bara skriva några rader på inboxen på Fb, eller på msn nær han inte ær dær men nar jag ser att han skriver och førstår att han ær dær på andra sidan kænns det så fel før så skall det inte vara! Det ær helt fel och jag vill inte ha en massa timmar och mil mellan oss.

Men, med detta jobbet, om jag klarar av det finns en del møjligheter och jag ska gøra mitt bæsta før att ta dom. Men... just nu så... ja jag vet inte. Icinde bos.