Emma Karolina S

Flygresan hem var mindre kul. Nær vi kom till Riga och væl satt på planet till Oslo och skulle backa ut så small det ordentligt i motorerna och så var vi påvæg ut ur planet. Efter många om och men så fick vi byta plan, men såklart hann jag inte med mitt flyg till Molde och hade bara tur att nattbussen ænnu inte hade gått.

Med andra ord blev det en lång resa hem också, men såklart kændes den ænnu længre æn vad resan ner gjorde. Men vi hade en fin sista kvall. Vi åt middag på Süleyman, som kunder båda två. Med hela køret, precis som om vi var betalande fast vi inte var det. Hela dessertmenyn kom in på bordet plus vin fast det tackade væ båda nej till.

I Molde i morse møttes jag av Chila som først inte førstod att det var jags om kom, men trots att det gått en månad kænde hon igen mig. Nu innan jag kom in så har Linda klippt græs och jag krattat samt lekt med hunden. Uff, jag kanner mig som ett barn nær jag sitter hær. Men ærligt talat, så kænner jag mig så också. Lite førvirrad, gråtit har jag gjort nog men dær inne kænns det... tomt. Såklart ses vi igen. Men, tomheten finns dær trots allt. Tur som ær ær jag dær jag ær. But I miss you anyway.