Emma Karolina S

Det finns sa mycket jag alskar med Turkiet; alla vackra platser, maten manniskorna, kulturen aven mo den driver mig till vansinne ibland, alla traditioner som ocksa dem ar lite konstiga ibland men... jag alskar det. Jag tycker om att jag börjar första och kan göra mig förstadd pa spraket har, att jag börjat första en del a samhallet, att jag faktist pa en liten mate har blivit en del av det.Sedan finns det saklart ting, som bryter min vackra illusion;

1a) Jag blir antingen skallad eller fryser till is i duschen. Om inte sa gar det inte att skölja ur schampoot ur haret för att stralen ar för svag,och om stralen ar stark nog... blir man skallad.

1b) Ar ni sm jag som jag som kanner att tempraturen pa i munnen styr resten av kroppstempraturen? Jag har alltid, sedan jag var barn prakitst taget duschat med munnen öppen, spottat ut vattnet och sedan fyllt munnen igen. İgar gjorde jag tyvarr det och fyfan vad klor ar ackligt! Jag tankte ju inte pa det eftesom vi aldrig dricker kranvattnet utan vatten fran byn som hamtas varenda helg. Usch usch ush! Det tar nog ett tag innan jag gör om det...

2) Alaturkan. Jag prakitst faller pa nasan varje morgon da jag ar sa trött att benen viker sig. Inte bra.

Detta ar nagot som jag faktist skrattar at varje dag, eler nar det sker. Och faktist saknar jag det (jo, faktist) nar jag inte ar har. Lite kul trots allt... Man blir ren och man gar pa toaletten, och det gar bra. Men anda, liksom :D